Synonymer till tiga

tiga, med analogiskt g (liksom i säga och viga) för ljudlagsenligt äldre nysvenska och fornsvenska t(h)i(i)a = svenska dialekt tia, av fornsvenska þighia (ipf. þig(h)þe, thagdhe, sup. thighet [varav nysvenska tegat], thakt, jämför äldre nysvenska tagt, ännu till exempel Rudeen 1687), av *þæghia = fornisländska þegja, danska tie, motsvarande fornsaxiska thagian och thagôn, fornhögtyska dagen och, med grammatisk växling, gotiska þahan, ett ē-verb (urgermanska *þaᵹēn, *þahén, med i fnord. språk analogiskt j) = latin tacēre det samma Inkoativ: fornisländska þagna, tystna = äldre danska taune. Kausativum: fornsvenska thöghia, tysta, bildat till þag- (i till exempel fornisländska -þaga, tystnad) såsom till exempel föra till fara. Jfr för övrigt fornisländska þagall, tystlåten, och danska taus, tyst, väl av *þagse (jämför med avs. på bildningen till exempel ledsen, varse). — Verbet har i nysvenska antagit stark böjning (ipf. teg redan Verelius 1664) liksom kvida, (stundom) lita, pipa, (ofta) sprida, strida, vina, ävensom hinna, knyta, skryta, snyta och (stundom) rycka, sluka, stupa; ett minne av den svaga är dock tegat (se ovan). — De västgerm. språken ha dessutom bildningar motsvarande ett urgermanska *swiᵹōn, *swīzēn (fornsaxiska swîgôn, ty, schweigen, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) swígian), avlägset besläktade med grekiska sīgãn, tiga. — Gotiskan har, utom þahan, ett för övrigt isolerat slawan, tiga, vara stilla, vilket sannol. är besläktat med slumra. — Den som tiger, han samtycker, från den av påven Bonifacius VIII utgivna 6:te boken av de så kallade dekretalerna i den kanoniska rätten: qui lacet, consentire videtur. — Kvinnan txige i församlingen, efter 1 Kor. 14: 34: 'Edra qwinnor tige uti församlingarna, ty dem är icke tillstadt att tala' (gamla översättningslån).

Se även: säga