Synonymer till te
Utforska synonymer och betydelser för te
Betydelse:
— "en kopp te"
— "Låt teet dra 5 minuter!"
te substantiv
Ordet syftar på drycken te, gjord genom att låta blad från tebusken eller örter dra i varmt vatten; används som njutnings- eller vardagsdryck, varm eller kall.
dryckesbetydelse
Avser själva drycken te i allmän betydelse, inklusive varianter som påste och örtte, samt benämningar som används i vardagligt eller mer traditionellt språk.
teblad som råvara
Avser bladen från tebusken, alltså den växtdel som används för att framställa drycken te och som kan nämnas i botaniska eller produktionsinriktade sammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för te.
te verb
Verb som betyder att något framstår på ett visst sätt, verkar vara något eller ger ett visst intryck; används om hur något uppfattas snarare än om en faktisk handling.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för te.
Te i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Visa, bevisa, uppenbara. Mest i sammansättningar såsomBete, Framte, Uppte.
-
Syn: Tubuske
-
De afplockade, i hett vatten uppmjukade och sammanrullade bladen af denna buske.
Ex: Grönt, brunt te Kinesiskt te Lägga på te
-
Den allmänt bekanta dryck, som kokas på dessa blad.
Ex: Koka, tillaga, dricka te
-
Benämning på åtskilliga slags infusinone, hvilka nyttas i medicinen eller såsom surrogater för det kinesiska teet.
Ex: Dricka te på millefolium, på krusmynta. Kryddte, Flädete, Isopste, Helsote, &c.
Historik & ursprung för Te
-
Substantiv
2. te, substantiv, till exempel Karl XII Bref 1717: thee = danska té, nyhögtyska tee, holl. thee, engelska lea, franska the och så vidare, av sydkines, the. - Ordet uppträder i svenska ungef. samtidigt som i nyhögtyska (1715), och bruket av té i dessa länder kan nog icke föras avsevärt längre tillbaka. I England serverades té på kaffehusen under senare hälften av 1600-till; holländarna synas ha tidigare blivit bekanta med detsamma.
-
Verb
1. te, verbet nu refl. te sig och i sammans. bete sig, förete, i äldre användning till exempel i gamla bibelövers.: 'alltså hafwer nu . . Gud tett (dvs. visat) konungenom, hwad som framdeles ske skall', fornsvenska tē, tēa (ipf. tēþe, sedan: tedde), visa, bevisa, framräcka med med, tē sigh, visa sig = fornisländska tjá (ipf. téði), danska te, av urnord., urgermanska *tīhan (liksom till exempel fornisländska ljá, låna, av urgermanska *leihwan; se lån) = gotiska gateihan, st. verb, omtala, förkunna, fornsaxiska aftîhan, vägra (egentligen: avsäga eller visa bort), medellågtyska tî(g)en, anklaga, fornhögtyska zîhan, även: beskylla (nyhögtyska zeihen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) téon; med grundbetyd. 'peka, visa' till indoeuropeiska roten dik i sanskrit diçáti, visar, grekiska deíknymi det samma, latin dīco (av *deik-), säger, dĭco, högtidligt förkunnar, med den urspr. betydelse 'visa' i till exempel index (digitus index, pekfinger), forniriska dodecha, han må säga. Med grammatisk växling i isl tíginn, förnäm, egentligen: utpekad (jämför latin monstrāri digito, vara berömd, egentligen: utpekas med fingret), medellågtyska tîgen, visa, och så vidare ~ fornhögtyska zeigôn, visa (nyhögtyska zeigen), zeigâ vbst. (jämför finska lånordet taika, tecken) ~ fornisländska tega, visa, tegast (poet), ämna, svenska dialekt tegas, -ä-, ämna, arta sig till. — Jfr tecken, teg, tå 1, ävensom äldre nysvenska säjare, urvisare, under visare.
Källa: Hellquists (1922)