Synonymer till sommar

sommar, fornsvenska som ar, sumar med = fornisländska surnar n., yngre sumarr med, danska sommer, fornsaxiska, fornhögtyska surnar (nyhögtyska sommer) med, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sumor (engelska summer); besläktade med armen, amärn, sommar, ävensom sanskrit sama, halvår, år, avestiska (fornöstpersiska) hama, sommar, iriska sam det samma; väl egentligen: halvår och i avljudsförh. till indoeuropeiska *sémi-, halv, i sanskrit sämi-, grekiska (h)emi-, latin semi-, fornhögtyska sämi- och så vidare; alltså tydande på en tid, då indoeuropéerna räknade blott två årstider, sommar och vinter; se till exempel Schrader Reallex. södra 782. Z— Däremot är ordet icke, såsom också antagits, besläktade med grekiska (h)éméra, dag, knappast heller med grekiska (h)emeros, mild. — Andra indoeur. beteckningar för 'sommar' betyda i regel 'den heta årstiden', till exempel latin aistas (till indoeuropeiska roten idh, brinna och den/det; se id 1), grekiska théros, även: skördetid, sommarvärme (= sanskrit håras, glöd; jämför under det dock ej säkert besläktade varm), fornpreussiska dagis (se dag). — I somras, till exempel Weste i 1807, men ännu Sahlstedt 1773: i sommars, den regelbundna formen under hela den äldre nysvenska tiden, yngre fornsvenska i somars (-ers) 1478 och så vidare Sdw. Tillägg. Columbus Ordesk. har z sommars, men i wintras, och säkerl. är somras närmast en ombildning efter den senare formen, som uppträder redan i fornsvenska I äldre svenska även: förra sommars och den/det, nu blott i Finnl.: förra somras, sista somras. En särskilt sydsvensk (småländsk?) bildning synes föreligga i uttr. förleden sommarse, Växiö 1703 (-ss-), J. Stålhammar (smålänning) 1704 (-å-); jämför. till ex, fornsvenska aftonse (nysvenska i afse), nsv, i morse och så vidare, varom se litteraturen i SAO 1: 664.