Synonymer till seger

seger, fornsvenska segher (scegher), sigher med = fornisländska sigr (genit.-rs), äldre danska seger (danska sejr) = gotiska sigis n., fornsaxiska sigi med, fornhögtyska sigi, -n (nyhögtyska sieg), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sigor, sige, av urgermanska *segiz, *se%uz = indoeuropeiska *seghos n., s-stam - sanskrit sdhas n., makt, seger, jämför gäll. Seg o- i namn (se under Sigtuna); till sanskrit sah, fördraga, förmå, besegra, grekiska ékhö (av *segho), håller (jämför hektisk, s kerna, skiss). Se för övrigt personnamnen på Sig-. - Nyeng. har i stället victory = franska vicloire, av latin victöria (se Viktor). — Segerhuva, i uttr. född med södra, P. Svart Kr. (om Gustav Vasas födelse), i dialekt även -halta och -luva = norska sigerhuva; jämför danska sejr-skjorle: nisl. sigrku/l (till kufl, ett slags kappa); egentligen: om den del av fosterhinnan som stundom följer med barnet vid födelsen och som ansågs båda lycka (framgång i strid och så vidare). Jfr likbetyd. engelska silly-how, till silly, nu 'arm, stackars, enfaldig', men här i den äldre betydelse 'lycklig' (varom se under det identiska salig); ävensom fornsvenska sighersten = fornisländska sigrsteinn, medelhögtyska sigestein, undergörande sten som bringar bäraren seger och lycka. — Segra, fornsvenska sighra = fornisländska sigra, danska sej re, fornhögtyska sigirön (i nyhögtyska i stället siegen, nybildat till sieg), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sigorian, av urgermanska 'sigizön; /'-et i segra är sålunda här icke den vanliga verb-avledningen r, utan ett minne av s-stamsböjningen.