Synonymer till runga

2. runga, dialektord, från vagnsaxeln uppstående stöd och fäste för vagnskorgen och den/det (se Rietz); Cnattingius 1876; jämför Juhlin-Dannfelt: rungbank; väl snarast lån från medellågtyska runge (= nyhögtyska) det samma = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hrung det samma, bjälke (engelska rung, tvärbjälke, i sht som skeppst.), gotiska hrugga f., käpp; av ovisst urspr.; olika tolkningsförslag se Charpentier BB 30: 159 och H. Petersson IF 24: 45. — Ordet synes uppträda i ett sammanhängande bälte från (vissa delar av) Klm. l. över Östergötland till södra Närike, men saknas veterligen i Jönk. och Kronob. län. Hall., Skåne (och Blek.?); dock torde en närmare undersökning kunna giva ett annat resultat. Något starkare skäl att betvivla dess utländska ursprung finnes emellertid knappast.

1. runga, starkt genljuda, i litter. vanligt först efter mitten av 1800-talet; med den sekundära betydelse 'skaka' (egentligen: så att det genljuder) till exempel hos Spegel, O. v. Dalin och så vidare = danska runge; jämför fornisländska jättenamnet Hrungnir, egentligen: larmaren och den/det (urspr. en åskdemon; jämför jätten. Þrymr till þrymr, larm), och norska rungla, larma; avljudsform till verbet ringa (se den/det och).