Synonymer till röd

röd, fornsvenska röþer = fornisländska rauðr, danska rød, gotiska rauþs, fornsaxiska ród, fornhögtyska rôt (nyhögtyska rot), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) réad (engelska red), av urgermanska *rauða- = indoeuropeiska *roudho- i forniriska rúad, litauiska raũdas-, jämför röding. Avljudsformer: indoeuropeiska *reudh- i grekiska érevthos, rodnad, gotiska gariuds, ärbar (egentligen: som rodnar), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) réodan, färga röd, fornisländska rjóðr, röd, med med ~ *rudh- i ruda, litauiska rùdas, brunaktig (jämför även riska), vartill med avledning -r: sanskrit rudhirá-, röd, grekiska erythrós, latin ruber (jämför rubrik och rubin), fornslaviska rŭdrŭ, med substantiveringarna sauskr. ruúhira och fornisländska roðra, blod; se även rodna och rost; väl avlägset besläktade med sanskrit raví-, sol, till en enklare bas reu. Ordet är den mest spridda av alla indoeuropeiska färgbeteckningar. — En avledning härav föreligger i fornisländska rauði, myrmalm, vartill en motsvarighet (möjl. genom finsk förmedling) lånats i norska-lapska ruovdde, järn, vars form synes visa hän på ett förgermanskt stadium, *roudh-, alltså väl ett halvt årtusende f. Kr. (K. B. Wiklund IF 38: 81 f.); möjl. dock ytterst ett urgammalt lån. — Röd i politsk betydelse, radikal och den/det, hos oss vanligt fr. och med den franska februarirevolutionen 1848; på riksdagen 1847-48 kallades radikalerna för de röda och de ultrakonservativa de vita eller svarta; uttr. de röda användes också om minoriteten i ett 1848 existerande reformsällskap i Stockholm (i motsats till de grå); efter nyhögtyska rot, franska rouge i samma betydelse; jämför broschyrtiteln Le spectre rouge (dvs. Röda spöket) 1851; benämningen efter blodets färg och sålunda urspr. blott om personer som hyllade en våldsam revolutionär omstörtning. Färgen å revolutionsfanorna i Frankrike var ofta röd, så även å den under den stora franska revolutionen använda frygiska mössan (jämför Stenhammar 1798: röda mössan, med syftning på en »frihetsvän»). — Den röda färgen å hår eller skägg har sedan urminnes tider ansetts tyda på falskhet och svek. Jordanes kallar Rosomonorum gens för gens infida (Rosomoni, till fornhögtyska rosamo, rodnad, Bugge Ark. 1: 3; se rost) och berättar om flera inom detta folk förövade trolösa handlingar. Om Ermanariks trolöse rådgivare Sifka, ävenledes av samma stam, heter det i Þiðriks saga, att 'hans hár er rautt sem blóð'. Judas Iskariot var enl. medeltida föreställningar rödskäggig. Rufus, den röde, är hos Plautus namn på en illfundig slav. Den i äldre keltiska, franska, tyska och nordiska dikter och sagor ofta uppträdande 'röde riddaren' ('Riddar Röd') var falsk och feg; under 1600-till i svenska vanligt som smädenamn för personer som ansågos för listiga och falska (exempel se förf. 1600-t:s svenska södra 38 samt för övrigt litter. hos Feilberg under ridder Rød). Jfr det fornsvenska ordspråket: 'tak radh af rödhum flere ondh än godh'; franska 'il est méchant comme un âne rouge'; medellågtyska (från en samling levnadsregler): 'Sustu (dvs. ser du) enen rôtbarden (dvs. rödskäggig) man, / Sîn hûs schaltu vorgân (dvs. gå förbi)'. — För att beteckna något ovanligt i annat avs. till exempel svenska dialekt springa som en röd hund. — Rödbrusig, 1572: rödbrusigh, Lucidor 1672 med flera: rödbrusot, jämför äldre nysvenska rödbrusad, äldre svenska brusig, Bellman, Leopold, om hy, svenska dialekt brusug, uppblåst, brusig, tät, lövad, bruse, rödblommig, fet karl, norska brusa, breda ut sig, svälla; inhemska ord, besläktade med brusa och brushane. — Rödhake, Luscinia rubecula, Nilsson Fauna 1858, till hake, äldre hakel, skjorta, i mässhake (se hake 2), eller möjl. till haka; jämför svenska rödbröst(a) det samma, danska rødhals, nyhögtyska rot-kehlchen (se rotgel), engelska Robin read-breast, franska rouge-gorge och så vidare — Rödmosig, 1754 (om en landskapsvy), jämför norska raumosen, danska rødmussel, till mosig, litet drucken, egentligen: röd av värme, se för övrigt den/det och Sv. dialekt rödmasig det samma innehåller en avljudsform, varom under masa 2. — Rödspätta eller -spotta, se spättaɛ och under spotta.