Synonymer till ocker

ocker, fornsvenska ok(k)er, uker, ränta, ocker; i den förra betydelse ännu i Bib. 1541 och på 1600-till = fornisländska okr det samma, danska aager, numera blott: ocker, motsvarande medellågtyska wôker, ränta, ocker, fhiy. wuochar, inkomst, vinst (nyhögtyska wucher, ocker, ränta, vinst), gotiska wôkrs, ocker. De nord. orden anses av Falk-Torp, Torp, Fischer med flera för lånade från medellågtyska med bortfall av w; vokalförkortningen skulle enl. de förra bero därpå, att de medellågtyska vokalerna i öppen stavelse äro halvlånga. Är ordet, såsom somliga antaga, inhemskt och formellt identiskt med wôkrs och så vidare, kan förkortningen förklaras av ställningen framför två konsonanter. Enl. H. Pedersen Ark. 24: 300 är ocker snarast inhemskt nordiskt med urspr. urgermanska u-, som står i samma avljudsförh. till wôkrs och så vidare som gotiska suts till urgermanska *swōtu-, -ia (= söt); jämför även Seip Låneordstud. 1: 80. — Germ. *wōkra- = det finska lånordet vuokra; till roten i vaka, växa, jämför med avs. på vokalen sanskrit vāja-, kraft. Grundbetydelsen har varit 'avkomst' eller 'tillväxt'; jämför fornisländska avǫxtr, ränta: växa, sanskrit vr̥ddi-, räntor: vardh, växa, ryska rostŭ: fornslaviska rastą, växer. — Betydelseutvecklingen från 'vinst, ränta' till 'ocker' sammanhänger med den katolska kyrkans förbud mot räntebetingelse; jämför latin usura, räntor, men engelska usury, ocker. Ränteavkastning omtalas redan hos Hesiodos. Mot Tacitus' dock dunkla uppgift i Germ., att ränteväsen på hans tid varit okänt bland germanerna, talar det samgerm. ordet ocker; möjl. åsyftar han blott ockerräntor.

Se även: ocker