Synonymer till myra

myra = fornsvenska (jämte myr) = danska myre, medellågtyska mîre (av miere); medelengelska mire (engelska piss-mire) är väl nordiskt (Björkman Anglia Beibl. 29: 306; jämför emellertid Cortelyou Angl. Forsch. 19: 45 med litteratur), den motsvarande inhemska engelska formen *mēre möjl. i medelengelska pissmere; av urgermanska *meuriōn, i avljudsförh. till *maura- = fornsvenska mör i mörastakker, svenska dialekt mör, fornisländska maurr, norska maur (medelengelska maur från nord. språk). Besl. med grekiska mýrmix, mýrmos. På ett eller annat sätt sammanhänga härmed även avestiska (fornöstpersiska) maoiri-, iriska moirbh, fornslaviska mravija; latin formīca möjl. för *mormīca eller möjl. *vormīca; jämför även sanskrit vamrá med flera dunkla bildningar. Om, såsom sannolikt är, för dessa ord en gemensam stam förelegat, har den tidigt utsatts för dissimilatorisk eller möjl. folketymologisk påverkan. Se van Wijk Das indogerm. Wort für 'Ameise', IF 33: 367 f. (som med utgångspunkt i sanskrit vamrá- förutsätter ett indoeuropeiska *momr-, *memr-). — De nord. orden ha av somliga ställts i samband med mör, och av Noreen Sv. etym. södra 56 förts till en urgermanska rot mur, krypa, som dock ej kan anses styrkt. — I de västgerm. språk förekommer dessutom en annan beteckning för 'myra': nyhögtyska ameise, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) æmette (engelska ant) och så vidare, etymologiskt dunkelt (ofta, sannol. felaktigt, ställt samman med nyhögtyska emsig, flitig).