Synonymer till minne

substantiv [²mịn:e]

Tankeform

Utforska synonymer och betydelser för minne

souvenir

— "ett vykort med texten "Minne från Bohuslän""

förmåga att komma ihåg, (tänkt) plats för det man kommer ihåg

— "hon har ett gott minne"

— "det var svårt att hålla alla siffrorna i minnet"

ställe för lagring av data i en dator

— "minnet var nästan fullt"

något man kommer ihåg, hågkomst

— "minnen från barndomen"

— "en utställning till minne av den första månlandningen"

Vi har inga motsatsord för minne.

auto_stories

Minne i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Själens förmåga att behålla de föreställningar, den en gång haft, samt att återkalla i klart medvetande det, som derutur försvunnit.

Ex: Starkt, godt, lyckligt, minne, som väl bevarar hafda föreställningar. Sagt, kort, dåligt, klent minne, som snart glömmer dem. Hafva i friskt minne, lifligt ihågkomma. Minnet slår honom fel, han kan ej påminna sig det. Lägga på minnet, fatta, fästa, inprägla i minnet, bemöda sig att väl förvara något i minnet, så att man kan erinra sig det. Behålla, hafva i minne, se Minnas, Komma ihåg. Draga sig något till minnes, erinra sig något. Föra en något till minnes. återkalla något i ens minne. Teckan sig något till minnes, anteckna något, för att lättare ihågkomma det. Ha någon i minne, i åtanka. Det har fallit mig ur minnet, jag har glömt det. Det faller mig i minnet, att . . ., jag kommer nu ihåg, att . . . Det är ännu i minne, man minnes ännu. (Vid addition) Ett upp och två i minne, en etta uppskrifves och två behålles i minnet. Kopiera u rm-t, såsom man minnes det, utan att hafva något att se efter.
Äminnelse. Tag detta som ett maskulin af mig. Lefva i efterverldens maskulin
Åminnelsetal.

Ex: Minne öfver Leopold.
Vetskap, samtycke. Utan mitt maskulin Med hans god maskulin

history_edu

Substantiv
minne = fornsvenska: minne, erinring, minnesskäl, godvilja, samtycke (jämför nysvenska med hans goda minne och lagens utan lof och minne) med med = fornisländska minni, danska minde, gotiska gaminþi, av urgermanska *(ga)min-þia- n. = indoeuropeiska mentio-, avledning av ett ord *menti-, i avljudsförh. till *mn̥ti- i sanskrit matí-, tanke, mening, litauiska at-mintìs, gotiska gamunds, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gemynd det samma (engelska mind, även: sinne), säkerl. även latin mens (genit. mentis, jämför kommentera), sinne, tanke, förstånd med med, som dock även kan utgå från ett indoeuropeiska *menti-; besläktade med grekiska mnḗsis, erinran, hågkomst (av *mnēti-), till indoeuropeiska roten men, tänka, varom se månde, mana, reminiscens och så vidare — En annan hithörande bildning är fornsaxiska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), fornhögtyska minna, erinran, kärlek (nyhögtyska minne), av urgermanska *menjō (varav även franska mignon, älskling med med) eller möjl. *menðiō, jämför fornisländska minjar f. pl., minne av eller efter, erinran. — Minnesbeta, till exempel Columbus, efter bibeln, Joh. 13: 27; se beta 3.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

dra sig till minnes
erinra sig
ett upp och ett i minne
ett till nästa kolumn — vid addition; äv. överfört om personer av vilka den ene är för lång och den andre för kort

Se vår korsordssida för minne