Synonymer till koppel

substantiv [kạ̊p:el]

Utforska synonymer och betydelser för koppel

Betydelse:

grupp av personer

— "han fick ett koppel poliser efter sig"

Betydelse:

band som man leder en hund i

— "hunden ryckte och slet i kopplet"

Betydelse:

grupp jagande hundar
1

Anordning av kedja, rem eller band som håller ihop eller förbinder något, exempelvis ett djur med dess förare.

kedja rem band

Rem eller kedja

Material eller närliggande benämningar på ett koppel, särskilt ett band eller en kedja för att hålla fast eller leda ett djur.

kopplingsanordning koppling

Kopplingsanordning

Teknisk användning där koppel betecknar en anordning eller del som kopplar samman två delar.

axelrem gehäng

Bärrem eller gehäng

Rem eller band som används för att bära eller hänga upp något, exempelvis en axelrem eller ett gehäng.

2

En grupp människor som följer eller omger någon, ofta med en nyans av följeslagare eller anhängare.

hop grupp skara anhang

Grupp eller följe

En samling människor, särskilt ett följe eller en skara som håller ihop kring någon.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för koppel.

auto_stories

Koppel i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Kedja, hvarmed jafgthundar äro bundna tillsammans.

    Ex: Leda i koppel Släppa ur koppel

  • Tvenne sålunda hopkopplade hundar.

    Ex: Ett koppel hundar.

  • Dragande koppel

    Ex: , inrättning på orgverk, hvarmedelst pedalen sammankopplas med manualen.

history_edu

Historik & ursprung för Koppel

  • Substantiv

    koppel, fornsvenska dat. pluralis koplom, i äldre nysvenska även kubbel Spegel = danska kobbel, från medellågtyska koppel = nyhögtyska, av latin cōpula, band (= svenska kopula och franska, engelska couple, par), av *co-apula, till co-, samman, och, latin aptus, passande, egentligen: fogad samman (jämför attityd); jämför kuplett.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för koppel

Korsordslösningar för koppel