Synonymer till koppel

substantiv [kạ̊p:el]

Förbindelsemedel Samling Tvåtal Mängd Vidhängning

Utforska synonymer och betydelser för koppel

Betydelse:

grupp av personer

— "han fick ett koppel poliser efter sig"

Betydelse:

band som man leder en hund i

— "hunden ryckte och slet i kopplet"

Betydelse:

grupp jagande hundar

Substantiv

Betydelse:

anordning som kedja, snöre, rem eller liknande, avsedd för att koppla ihop ett husdjur (i synnerhet en hund) med sin ägare (eller annan person med ansvar att leda djuret), eller för att koppla ihop två föremål med varandra i övrigt

Betydelse:

anordning avsedd för att koppla samman flera lok och vagnar (till ett tåg)

Betydelse:

uniformsdetalj bestående av en livrem med axelrem

Betydelse:

sammanhållen grupp individer eller föremål; oftast om hundar (särskilt jakthundar); något nedsättande i fråga om människor

kedja rem band

kopplingsanordning koppling

axelrem gehäng

hop grupp skara anhang

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för koppel.

auto_stories

Koppel i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Kedja, hvarmed jafgthundar äro bundna tillsammans.

Ex: Leda i koppel Släppa ur koppel
Tvenne sålunda hopkopplade hundar.

Ex: Ett koppel hundar.
Dragande koppel

Ex: , inrättning på orgverk, hvarmedelst pedalen sammankopplas med manualen.

history_edu

Historik & ursprung för Koppel

Substantiv
koppel, fornsvenska dat. pluralis koplom, i äldre nysvenska även kubbel Spegel = danska kobbel, från medellågtyska koppel = nyhögtyska, av latin cōpula, band (= svenska kopula och franska, engelska couple, par), av *co-apula, till co-, samman, och, latin aptus, passande, egentligen: fogad samman (jämför attityd); jämför kuplett.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för koppel

Korsordslösningar för koppel