Synonymer till kind

2. kind (dialekt) med och n., (litet) barn, isht som smeknamn, icke ovanligt i äldre folkvisor, jämför fornsvenska kint, page (från medellågtyska) = norska kind med och n. i samma användning som i svenska dialekt, äldre danska, fornsaxiska, fornhögtyska nyhögtyska kind n., av urgermanska *kenða-, *kenþa- = indoeuropeiska *gen-to-, participbildning till roten gen, föda, med avljudsformen *gn̥-to- i fornisländska kunnr, son, släkting, och så vidare; jämför även det besläktade fornisländska konr, bland av: son (se konung); se för övrigt Kind 3, kynne, kön. — Jfr till bildningen barn, ett slags particip på -n- till bära, föda.

1. kind, med sekundärt d, fornsvenska kin = fornisländska kinn, danska kind, gotiska kinnus, kind, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cinn f., haka (engelska chin); fornsaxiska kinni f., n., haka, fornhögtyska = n., haka, kind (nyhögtyska kinn, haka), av urgermanska *kinnu-, ur en böjning *kenu-, genit. *kinwaz, motsvarande indoeuropeiska *genu- = grekiska génys, haka, sanskrit hánu-, käke, jämför latin gena, kind (med u-stammen bevarad i latin genuīnus, hörande till kinderna; ett annat ord än genuīnus, medfödd = genuin), jymriska gen, kind, haka (forniriska gin, mun, ?, se under mun) och så vidare Övergången -nw- > -nn- som i brinna. Slutkonsonanten -d i kind beror väl på fornsvenska pluralis kinder (med d-inskott mellan nn och r). — I den överförda betydelse '(brant) sluttning' och den/det ingår ordet i nord. ortnamn.; se Kinna.