Synonymer till kil
Utforska synonymer och betydelser för kil
Betydelse:
— "han lyckades bända upp dörren med en kil"
En liten spetsig eller avsmalnande del som används för att fästa, låsa eller hålla något på plats.
Plugg och tapp
Ord för en liten fästdel eller spetsig kloss, ofta använd i en konstruktion eller mekanisk förbindning.
En spetsig eller kilformad del som sticker ut från kanten på något, exempelvis tyg eller papper.
Vardagligt uttryck för ett mycket ungt barn eller barn i allmänhet.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kil.
Kil i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Viggformigt stycke af trä eller jern, som begagnas vid kluyfning af trä eller sten.
-
Liten spetsvinklig lapp, som isys på klädesplagg emellan hufvudstyckena.
-
Syn: Svickla
-
Syn: Notkil
Historik & ursprung för Kil
-
Substantiv
kil = fornsvenska = danska kile, från medellågtyska kîl = fornhögtyska (nyhögtyska keil), med biformen fornhögtyska kîdel (nyhögtyska keidel), bildad med instrumentalsuffixen -l, resp. -þl (indoeuropeiska -tl) av urgermanska roten ki = indoeuropeiska gi, klyva, i till exempel svenska dialekt kina, gapa, ävensom gotiska uskeijans, som spirat fram, uskeinan, spira fram, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cínan, brista, stå öppet och så vidare, samt fornsaxiska, fornhögtyska kîmo med med, brodd (nyhögtyska keim), och angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cíð, ung telning, och så vidare — Ett motsvarande inhemskt ord är kil, smal vik, i Fiskebäckskil, Lysekil och så vidare = fornisländska kíll ~ norska keila, smalt sund, rävhona (den senare betydelse utgående från den av 'klyfta, cunnus', jämför sprund), medellågtyska kêl, smal havsvik.
Källa: Hellquists (1922)