Utforska synonymer och betydelser för köl
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för köl.
Köl i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ett af flera timmer, långs midten af ett fartygs botten, sammanfogadt trästycke, hvarvid stäfarne och spanten resas och fästas.
-
Mellanrummet på däck emellan fockmasten och fallepstrappan.
-
bot.
De tvenne nedersta, sammanxäxta bladen af en ärtblomma.
Historik & ursprung för Köl
-
Substantiv
köl, fornsvenska kiöl, kiol, skeppsköl = fornisländska kjǫlr, även: bergsrygg (jämför pluralis Kilir, Kölen, mellan Sverige och Norge), danska køl, av urnord. *kelu-; besläktade med angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cele med Grundbetyd. har väl varit 'något krökt', ännu tidigare 'hals'; jämför nyhögtyska kehle, strupe, fornisländska kjalki, käke, varom under käl, kälke; och ordet är i så fall besläktade med latin gula, svalg, sanskrit gala-, strupe, och så vidare; till den allmänt spridda indoeuropeiska roten gel (gᵘ̯el) i iriska gelim, slukar, och så vidare Jfr betydelse-utvecklingen av hals och se under låring. — Kölsvin, och 1580 = danska, sedan inlånat i lågtyska, holl. med med; anses vara omtydning eller genom dissimilation uppkommen förändring av kölsvill (till exempel i norska), till svill = syll; alltså egentligen: planka, som löper parallellt med kölen. — Av ett helt annat ursprung är fornisländska kjóll med, skepp = fornhögtyska kiol, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) céol (se kula 1 och kyl).
Källa: Hellquists (1922)