Synonymer till käft

substantiv, interjektion [çef:t]

Utforska synonymer och betydelser för käft

(människans) mun

— "han fick ett slag på käften"

käke (hos ett djur); gap

Substantiv

mun; särskilt om stor, öppen, glupsk eller dräglande sådan

munhalva, käke, underkäke

back

person

Interjektion

kort för håll käft, tyst, ''uppmaning att sluta prata

vard.

Vi har inga motsatsord för käft.

auto_stories

Käft i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Fig. I dödens k-ar, i dödens våld. Rycka ur dödens k-ar, rädda från döden.
Del af nedra ansigtet, hvari tänderna äro infattade. Öfra, neda käften.
fig. fam. Mun. Slå, hugga en på k-en. Håll k-en, tig.

Syn: Trut
Benämning på delar af verktyg, då de hafva likhet med tandkäftar.

Ex: Käftarne på ett skrufstäd. Käftarne på hanen af ett gevär, de delar deaf, som omfatta flintan.

history_edu

Substantiv
käft, fornsvenska kiæpter, käft, käke, svalg = fornisländska kjǫptr, danska kæft, besläktade med nyhögtyska kiefer och kiefel, käke, gäl, lågtyska keve det samma, av urgermanska *kef- eller *keƀ-. Avljudsform: . fornsaxiska câfl, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ceáfl, käke. Urbesl. med avestiska (fornöstpersiska) zafan-, mun, med flera, till en indoeuropeiska rot gep. Jfr käbbla, käfsa. — Avledn.: käfta, vulg., muuhuggas och den/det = fornisländska kjapta, prata, norska kjepta, kjeflast, okväda, munhuggas, larma, skråla, i nisl. också: röra käkarna. Jfr käxa och käke. Ett annat nordiskt ord för 'käft' är fornisländska hvaptr, i pluralis: mun, väl egentligen (såsom flera likabetyd. ord) 'hål', jämför ryska svepetŭ, Vildbinas hål i träd', armen. sunb, hål, öppning (Lidén). Osannolikt är ej, att de nord. orden käft ombildats av den i vgerm. språk uppträdande stammen *kef-, *keƀ- i anslutning till detta ord, där avledningen är urgammal.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för käft