Synonymer till ju

adverb [ju:]

Utforska synonymer och betydelser för ju

Betydelse:

inte sant, eller hur, som du vet (betecknar något som bekant eller självklart)

— "Du har ju bestigit Mount Everest – var du rädd?"

— "Är det nötter i kakan? Du vet ju att jag är allergisk!"

Betydelse:

i samma mån som

— "ju roligare jobb man har, desto mer sällan sjukskriver man sig"

— "han blev alltmer högröstad ju längre kvällen led"

ju adverb

Diskurspartikel som används för att markera något som antas vara känt, självklart eller redan accepterat i sammanhanget. Den kan också förstärka en påståendeform eller mildra en uppmaning genom att hänvisa till gemensam förförståelse.

inte sant eller hur som bekant naturligtvis visserligen

självklarhetsmarkör

Används när talaren framhåller något som sant, känt eller uppenbart för mottagaren; ofta i bekräftande eller argumenterande sammanhang.

minsann sannerligen

betonande förstärkning

Används för att uttrycka eftertryck, ofta med en något mer emotionell eller insisterande ton än den neutrala självklarhetsmarkören.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ju.

ju konjunktion

Konjunktion som används i jämförande uttryck för att inleda eller förstärka en grad- eller proportionell sats, ofta med betydelsen 'i samma mån som' eller 'ju... desto...'.

dess desto

grad- och proportionaluttryck

Används i konstruktioner där två led kopplas ihop för att uttrycka att något ökar, minskar eller förändras i samma grad, särskilt i jämförelser med 'desto'.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ju.

auto_stories

Ju i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • I vissa interjektionella satser.

    Ex: Jag har ju sagt, att så skulle gå. Det hade ju varit bättre att tiga. Han säger ju ingenting. Han tror det ju icke. c) Efter nekande eller tviflande satser. Jag nekar icke, att han ju är mycket beläst. Jag tvifvlar icke, att du ju gör det. - I denna mening kan Ju äfven uteslutas.

  • Partiv partikel.

    Ex: Ju två och två, två och två i sender. I denna bem. numera alldeles obrukligt; förekommer endast i bibeln.

  • Brukas i förening med komparativ, i början af den första af tvenne jemförande satser, hvarefter den sednare inträder med esto eller dess, eller ett upprepadt ju. Ju lärdare någon är, desto blygsammare bör han vara. Ju längre det lider, ju svårare blir ställningen. Ju förr, dess hellre.

history_edu

Historik & ursprung för Ju

  • Adverb

    ju, fornsvenska iu, io, alltid, allt (vid kompar.), säkert, dock, ju med med, även distributivt (som i äldre nysvenska), jämte danska jo, ju (vid kompar.) från medellågtyska ju, jo, alltid med med, av fornsaxiska êo, io = fornhögtyska (nyhögtyska je); identiskt med det inhemska fornsvenska ē, ǣ, alltid, och prefixet e 1. — Förr mycket ofta (och stundom ännu) som (pleonastisk negation) efter nekande uttryck såsom icke neka, icke tvivla; motsvarande användning av danska jo; jämför latin non dubito quin, franska je ne doute pas, qu'il ne . .; dessutom icke sällan i betydelse 'icke' efter ett föreg, icke, ingen och så vidare, till exempel O. v. Dalin: 'ingen olycka är så stor, at den ju har någon god värkan' (ännu hos Hyltén-Cavallius Vär och vird.). Jfr A. Lindqvist Spr. och och st. 17: 105 f.

    Se även: e

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för ju

Korsordslösningar för ju