Synonymer till imperativ
Utforska synonymer och betydelser för imperativ
Betydelse:
imperativ adjektiv
Adjektiv som syftar på något som har karaktär av en uppmaning, befallning eller order, särskilt i språkliga sammanhang.
uppmanande
Används om sådant som uttrycker eller har formen av en uppmaning, särskilt i grammatik och språkbeskrivning.
befallande/tvingande
Används om något som är ordergivande, pådrivande eller innebär krav; ofta i formell eller normativ stil.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för imperativ.
imperativ substantiv
Verbböjningsform som uttrycker uppmaning, befallning eller önskan, alltså den form man använder när man säger åt någon att göra något.
uppmaningsform
Benämning på verbets uppmanande form i grammatiken, ofta använd om den form som används för att ge direktiv eller befallningar.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för imperativ.
imperativ substantiv
Substantivet syftar på en befallning, ett uttryckt krav eller en plikt som måste följas. Ordet används om något som upplevs som tvingande, en order eller ett nödvändigt åtagande.
Befallning eller plikt
Används när imperativ betyder en tydlig order, ett bud eller ett åliggande som kräver handling.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för imperativ.
Imperativ i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Modeus, som utmärker befallning, råd, bedjande eller tillåtelse.
Uttryck & idiom med Imperativ
NEO Uttryckslexikon
-
imperativt mandat
representativt uppdrag som innebär att man är skyldig att handla enligt uppdragsgivarens anvisningar — särsk. i samband med uppdrag som parlamentsledamot
-
kategoriskt imperativ
pliktbud — urspr. enl. Kant