Synonymer till idegran

idegran eller (i ordböcker) id, Taxus baccata, jämför Var. rer. 1538: ijdh, förr även ideträ(d), 16- och 1700-till, ydeträä Franckenius 1659, jämför gotländska aidägran, säkerl. till ett fornsvenska *īþe (*ȳþe), bildat med kollektivsuff. -(i)þja (i till exempel fornsvenska thilde n., golvbräder, fornisländska skǿði, skotyg, och så vidare) till det forngerm. namnet på samma träd = fornhögtyska îha, îwa, îga (nyhögtyska eibe}, fornsaxiska îch, medellågtyska îwe, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) éoh, íw, éow (engelska yew), fornisländska ýr, ofta även om bågar (som vapen), emedan idegranen härtill med förkärlek brukades, jämför namnet på Njords boning Ýdalir. Som urgermanska grundformer ansättas vanl. *īhwa- och *iᵹwa- (>īwa-). För dessa tala i sin mån de estniska och liviska motsvarigheterna, som enl. Wiklund Le Monde Oriental 10: 178 äro lånade från germ språk Jfr emellertid jymriska yw, preuss. iuwis, idegran, fornslaviska iva, vide, med flera Förhållandet till dessa ord är dunkelt; sannol. föreligger här ett urgammalt vandringsord med i dylika vanlig formväxling. Fra. if har antingen kelt. eller urgermanska ursprung. — Trädnamnet uppträder sannol. eller möjl. i en del svenska ortnamn, till exempel Idhult, Idö, och dess grundord, fornsvenska *ī(w)-, *ȳ- i Ivetofta, Idala med flera Se under Iv- och Sahlgren Sv. lm. 1912, södra 62 f.; jämför även Läffler Det evigt grönskande trädet vid Uppsala hednatämpel i Sv. lm. 1911 södra 617 (med flera följdskrifter). — Ett yngre, i västra Sv. och Norge uppträdande namn på idegranen är bar(r)lind.