Synonymer till hall

substantiv [hal:]

Utforska synonymer och betydelser för hall

Betydelse:

förrum, tambur

— "lägenheten bestod av två rum, kök, badrum och hall"

— "Ni kan hänga av er kläderna i hallen!"

Betydelse:

stor sal eller byggnad
1

Rum eller utrymme innanför en byggnads huvudingång, ofta som passage till andra rum.

förrum farstu förstuga svale vestibul tambur väntrum lobby foajé entré entréhall

Entré och förhall

Ord för utrymmen vid en entré, från mindre förstugor till större entréhallar och offentliga foajéer.

2

Stor, ofta öppen lokal avsedd för samlingar, aktiviteter eller särskilda funktioner.

stor sal samlingssal stor lokal

Stor samlingslokal

Allmänna benämningar på en rymlig sal eller lokal, ofta avsedd för större grupper.

idrottshall simhall ishall saluhall avgångshall

Specialiserad hall

Hallar avsedda för särskilda ändamål, exempelvis idrott, bad, skridskoåkning, handel eller resande.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för hall.

auto_stories

Hall i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Betydde i fornspråket d.

    Ex: s. s. Sal, t. ex. i tempel eller konungaborg: sedan äfv. Stor byggnad, slott, hvaraf många ortnamn hafva sitt upprinnelse. Sades sednare om stora byggnader, der varor hölls till salu eller synades och stämplades. Deraf Hallrätt.

  • gammalt i krigskonsten) Ett slags trätorn, som brukades vid belägringar.

history_edu

Historik & ursprung för Hall

  • Substantiv

    [hall, svenska dialekt, sluttande, se hälla 1.]

    Se även: hälla 1

  • Substantiv

    2. hall, i byggnad; i betydelse 'sal' från fornspr., i den gamla betydelse av lokal för besiktning och stämpling av fabriksvaror från nyhögtyska (kvar i hallstämpel, nu bland i överförd bem.), i saluhall och dyl. väl även från nyhögtyska, i betydelse av rumsliknande tambur från engelska, fornsvenska hal-, hall (snarast självt lån från fornisländska eller medellågtyska) = fornisländska hǫll. fornsaxiska, fornhögtyska halla (nyhögtyska halle), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) heall (engelska hall), f em. (> franska halle); i forntiden: stor sal eller byggnad bestående av en sådan. Germ. *hallō-, av *halnō-, till indoeuropeiska roten kel i urgermanska *helan, dölja och dyl. (nyhögtyska hehlen), latin cella, förrådskammare, cell och så vidare; se för övrigt helvete, ihjäl, hjälm, hål, hölja och så vidare

  • Substantiv

    1. hall, häll, klippa, poet., dialekt och i ortnamn (till exempel Halland, se den/det och, Halleberg), fornsvenska hal, hall- f. (och med ?), motsvarande fornisländska hallr, gotiska hallus, av urgermanska *hallu- = indoeuropeiska *kolnú-, besläktade med litauiska kálnas, berg, och latin collis, kulle, till indoeuropeiska roten kel, höja sig i latin celsus, uppskjutande, hög, och så vidare (jämför excellens); se häll, holme, hylla substantiv — Med avs. på bildningen jämför hatt (av indoeuropeiska *kadhnú-) och vante.

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Byt sedan håll så att du kommer från det håll där det är längre mellan bommarna.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för hall

Korsordslösningar för hall