Synonymer till gift
Utforska synonymer och betydelser för gift
Betydelse:
— "hon är gift med en fransman"
— "de har varit gifta i 20 år"
ngn är gift (med ngn)
Betydelse:
— "hon mördade honom med gift"
gift adjektiv
Adjektiv som betyder att någon är bunden i äktenskap och lever tillsammans med en make eller maka.
äktenskaplig status
Används om en person som är och lever som make eller maka, i kontrast till ogift eller ensamstående.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för gift.
gift substantiv
Kemiskt eller naturligt ämne som är skadligt eller dödligt vid förtäring, inandning eller beröring; används om sådant som fungerar som gift.
giftämnen
Ord för själva den farliga substansen eller ett mer allmänt skadligt ämne.
giftigheter, vassa repliker
Språkliga yttranden som är bitande, elaka eller sarkastiska; används bildligt om hårda kommentarer.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för gift.
Gift i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Syn: Förgift
-
Ex: Gift man, qvinna.
-
Smittsamt ämne af lifsfarlig beskaffenhet. Veneriskt gift Har åtskilliga sammansättningar, såsom Pest-, Koppgift, med flera
Historik & ursprung för Gift
-
Adjektiv
3. gift, adjektiv, egentligen part. pf. till verbet gifta, fornsvenska gipta, gifta = fornisländska gipta, avledning av gift 1 i betydelse: bortgivande, om hustru. — Giftermål = danska, en i lagspr. bevarad ålderdomlig form av fornsvenska giptarmāl, av genit. till substantiv gipt (= gift 1) och mål, avtal (jämför gemål, förmäla); se mål 2. — Till den mediopassiva infin. giftas (fornsvenska giptas) höra giftaslysten, -sjuk, -skygg, -tankar (alla utom den första av Dalin 1850 betecknade som 'fam.'), -vuxen (hos Dalin ännu giftvuxen liksom Weste 1807, som i dessa ord endast har denna sammansättningsform). Sammansättningsleden giftas- uppträder dock tidigare, till exempel giftassjuka Kexel, giftasfärdig 1812. Dessförinnan förekommer i liknande bildningar gift- eller gifte; utom hos Lind 1749: giftestankar, giftestillbod, väl till substantiv gifte, sannol. en av Linds många norrländska dialektformer, jämför O. Högberg: giftestokigt. Knappast ha emellertid dessa senare ord på giftes- utövat något inflytande på bildningen av sammansättningarna med giftas.
Se även: gift
-
Substantiv
2. gift (-dryck och den/det), Serenius 1741 från nyhögtyska gift, nu neutr. = fornhögtyska gift f. = föreg., alltså: vad man 'ger in' (jämför dos(is)). — Ännu Spegel 1712 blott förgift, fornsvenska forgift, från medellågtyska vorgift, till vorgeven — förgiva.
Se även: gift 1
-
Substantiv
1. gift, i av-, hemgift och den/det, fornsvenska gift, gipt = fornisländska gipt, danska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), engelska, fornhögtyska gift, medellågtyska -gift f., gåva och den/det egentligen: givande (förr om bortgivande eller förlovning av kvinna), av urgermanska *gifti-, vbalabstr. till giva. Jfr gotiska fragifts, förlovning. Om giftermål se gift 3.
Se även: hemgift
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Anne är gift med Kjell.