Utforska synonymer och betydelser för bi
Betydelse:
bi adverb
Används om rörelse eller riktning åt sidan, tillbaka eller i motsatt riktning; markerar att något går förbi, undan eller emot något annat.
Används för att ange läge i närheten av, intill eller bredvid något eller någon.
bredvid / intill / hos
Markerar ett geografiskt eller situativt läge nära något, ofta med betydelsen 'i närheten av', 'intill' eller 'hos'.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för bi.
bi substantiv
Den lilla, ofta gaddförsedda insekten som samlar nektar och pollen och som lever vilt eller som tambi.
allmän benämning för bi
Används om insekten i allmänhet, särskilt i sammanhang där man inte skiljer mellan olika arter eller mellan vilda bin och tambin.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för bi.
Bi i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Insektslägte af Steklarnes ordning. Apis Mellifica.
-
oskiljaktig partikel, införd i språket från tyska prepositionen bei, hos, vid, till. Ingår i sammansättningar: dels med verber, och betyder då, att något tillägges, tillsättes till något förut varande, äfven meddelande, hjelp, understöd, till exempel: bifoga, bibringa, bispringa; del med nomina, och har då bemärkelsen af något oväsendligt, som tillkommer, medföljer det väsendliga af en sak, till exempel: biafsigt, biarbete, biväg. - Förekommer som adverb i sjömansspråket, uti uttrycken: Lägga bi, brassa seglen så, att de motverka hvarandra, eller så, att fartygets framfart hämmas. Ligga bi, i storm blott föra de segel, som tjena att hålla förskeppet i vinden.
Historik & ursprung för Bi
-
Adverb
1. bi, adv., och bi-, prefix, fornsvenska, danska bī, av medellågtyska bî = fornhögtyska bî (nyhögtyska bei), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) bí (engelska by), sidoform till urgermanska bi (se be-); den långa vokalen beror på förlängning i betonad ställning. Jfr förbi, bihang.
Se även: be-
-
Substantiv
3. bi, sbst, fornsvenska bī, bȳ n. = fornisländska bý-, danska bi c., jämför de feminina medellågtyska bîe, fornhögtyska bîa, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) béo (engelska bee), ävensom fornhögtyska bini n. (nyhögtyska biene f.) jämte fornhögtyska bîna f.; besläktade med lit. bitìs samt latin fūcus, drönare (väl av *bhoi-ko-s)i av en ljudhärmande indoeuropeiska rot bhi, j fr broms, humla, mygg med flera
Se även: mygg
Källa: Hellquists (1922)