Utforska synonymer och betydelser för begynna
Betydelse:
Att sätta i gång med något eller markera att något startar.
Sätta i gång med något
Används när någon påbörjar en aktivitet, uppgift eller ett arbete.
Inleda eller utgöra början
Används när något markerar inledningen på en händelse, period eller följd.
Börja vid en viss tidpunkt
Används om något som startar eller börjar efter en tidigare händelse eller vid en viss tidpunkt.
Begynna i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: Begynna ett arbete, ett företag, ett fälttåg, en sesion, entvist. Begynna krig. Begynna läsningen af något. Begynna skörden, höbergningen. Striden begyntes. Begynna något på nytt. Begynna på', se Påbegynna,.
-
Göra början. Låtom oss, begynna, der vi sist slutade. Talaren begynnaer nu att tala. Barnet begynnaer tala.
Ex: Begynna slåss, och begynna att slåss. Alla begynte skratta. Hon begynte blifva trött. Begynna med a och sluta med ö. Presten begynte med honom. Jag har nyss begynt med ett arbete. Begynna med fel och sluta med mästerstycken. Har du begynt på ännu? Jag skall i morgon begynna på med arbetet.
-
Taga början. Tyst nu! talet begynnaer. Febern begynnaer nu igen.
Ex: V. ipers. Taga början. Det begynnaer snöa. Det begynnaer att gåkräftgången för honom.
Syn: Börja v. n.
Historik & ursprung för Begynna
-
Verb
begynna, fornsvenska begynna, = danska begynde, från medellågtyska beginnen = fornsaxiska, fornhögtyska biginnan, jämför de likhet, gotiska duginnan, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) onginnan. Ordet anses av somliga besläktade med latin re-cens, färsk, frisk, grekiska kainós, ny (av kanjo-), samt vissa kelt. och slav. verb av en indoeuropeiska rot ken och med betydelse 'börja, uppstå'; i så fall har det indoeuropeiska k på grund av betoningsförh. utvecklats till g (för väntat h). Kanske är dock i stället stammen besläktade med sanskrit hinóti, sätter i rörelse, av ghin-.
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Bara han inte begynner slå mor, tillade Tina förskräckt.