Synonymer till bann

bann, i lysa i bann och så vidare, fornsvenska ban, kyrkligt bann. förbannelse = fornisländska bann det samma, även: förbud, danska ban, bann, i de nord. språk neutr., fornsaxiska, fornhögtyska ban, av myndighet utfärdat påbud, förbud, straff mot dylikt förbud, kyrkligt bann med med (nyhögtyska bann), med, n., angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gebann (engelska ban) n., ungef. det samma; härav en del romanska lånord (se banal och bandit); besläktade med iriska bann, påbud, förbud, sanskrit bhánati, ropar, och så vidare; bildat till en utvidgning av indoeuropeiska roten bhā, tala, säga, i latin fāri, grekiska phēmi (se för övrigt bön och fabel). — Åtminstone betydelse av 'kyrkligt bann' är utvecklad i och lånad från nyhögtyska; med all sannolikhet har för övrigt hela ordet införts därifrån. — Härav verbet banna = fornsvenska, fornisländska = danska bande och så vidare, allm. urgermanska verbet, i fornsvenska med betydelse 'bannlysa, förbanna', i äldre nysvenska (bland av även) och danska 'svärja', i andra urgermanska språk också 'påbjuda, förbjuda'. Härtill substantiv banna = fsv, fornisländska; i nysvenska blott i pluralis liksomskrubbor, snubbor, snäsor och finländska grälor. — Jfr abandong.

Se även: lysa i bann