Utforska synonymer och betydelser för bankrutt

Betydelse:

ruinerad

— "efter börskraschen var han bankrutt"

Betydelse:

inställelse av betalning, konkurs

— "många spekulanter gjorde bankrutt vid börskraschen"

bankrutt adjektiv

Används om en person, verksamhet eller ekonomi som inte kan betala sina skulder och därför är på väg mot eller har hamnat i konkurs eller ekonomisk ruin.

ekonomiskt ruinerad

Syftar på att någon är helt eller nästan helt utan pengar, ofta med tydlig ton av att vara i ekonomisk knipa eller ha förlorat sin förmögenhet.

insolvent eller konkursmässig

Syftar på formell eller mer teknisk oförmåga att betala skulder; används om företag, personer eller andra ekonomiska subjekt som är på obestånd eller nära konkurs.

swap_horiz Motsatsord

bankrutt substantiv

Ekonomiskt läge där en person eller ett företag inte längre kan betala sina skulder och därför försätts i konkurs eller betalningsinställelse.

Formell insolvens och konkurs

Används i juridisk och ekonomisk kontext för att beteckna att betalningar har upphört eller att skuldmassan inte kan fullgöras; ofta i samband med konkursförfarande.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bankrutt.

auto_stories

Bankrutt i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Offentligen tillkännagifven oförnögenhet att betala sin skuld.

  • Egendoms afträdande till borgenärerna. Göra, spela bankrutt

    Syn: Cession, Konkurs, Fallissement

history_edu

Historik & ursprung för Bankrutt

  • Substantiv

    bankrutt, 1596, av franska banqueroute, italienska banco rotto, egentligen sönderbruten bänk eller bord; av banco (se bank 2) och rotto, latin ruptus, sönderbruten (till rumpere, bryta, besläktade med rov); väl egentligen: ruinerad bank. — I äldre tid ofta med p-; se pank.

    Se även: bank 2

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för bankrutt

Korsordslösningar för bankrutt