Synonymer till Våla

1. våla, svenska dial,, bry sig om, i äldre nysvenska till exempel hos Columbus, Lindschöld (wåhlar), Sahlstedt 1773 (: wåla, se vårda); med i dialekt öppet å- eller ö-ljud; jämför Columbus: wöhlar (jämte wåhlar), av vörda, jämför Schroderus 1640: 'then som ingen tingh wördar'; med l (resp. 'tjockt' l) av rd(h) liksom i hin båle, myling, sköl, stel och så vidare; sedermera anslutet till vårda. Hesselman i och y södra 210. Se för övrigt vörda och ovålig.

2. våla (med tjockt l), våra, svenska dialekt, knippa av tio torkade fiskar, även: hank (-e), fornsvenska vardha det samma = norska vorda, knippa, klunga, äldre danska varde, vorde i betydelse 1 i svenska dialekt; av urnord. *warðōn (-þ-), väl egentligen: bunt eller dyl., till indoeuropeiska roten u̯er, vrida (se orm), bildat såsom fornsvenska arþa, selpinne (: indoeuropeiska ar, sammanfoga), varom under ål 5 slutet; cl. möjl. till det av denna rot utvidgade indoeuropeiska u̯ert i latin vertere, vända, sanskrit vartī, veke och så vidare (se varda).

Våla, ortn., fornsvenska Vāla, en pluralform av fornsvenska Vālir = fno. Válir, pluralis av svenska dialekt vål(e) med, bråte, hög av brända rötter och stammar = norska vaal med och n., vaale med F. ö. dunkelt. Enl. Torp Etym. Ordb. södra 850 ('mulig') av urgermanska *walh- till grundroten i välta; mycket ovisst. För att emellertid här en stam *walh- verkligen ingår, vilket ursprung den nu må hava, talar starkt likbetyd. norska vale (Bohuslän: val), vilket i så fall icke, såsom Torp antager södra 842, beror på avljud utan på den i ord på urgermanska -lh och -rh i nord. språk vanliga växlingen av kort och lång vokal (se till exempel fura, snår och under Ål). I fråga om bildningen av Våla jämför Ruda (Råda), Tveta, Vreta och så vidare — Hit höra åtm. en del av de hos förf. Sjön. 1: 736 uppräknade ortnamnen på Vål-. — Härtill -iōn-avledning norska vǣla f., hop, hög, även i svenska och norska dialekt i välä mä, i hop eller i sällskap med.