Synonymer till Distingen

Distingen, fornsvenska dīsaþing n., sedan f., ting och marknad i Uppsala i februari, samtidiga med en offerfest, *dīsablōt (= fornisländska); av dīsa, genit. pluralis till fornsvenska dīs, i ortnamn till exempel Dīsavī, nu Disevid Östgtl., Dise (offer)källa Skåne, dvs. disernas helgedom resp. källa, och i kvinnnonamn såsom Frö-, Hialm-, Hæþindīs, Oþindīsa med flera = fornisländska dís, namn på kvinnliga fruktbarhets-, skydds- och dödsgudomligheter. Av mycket omstridd härledning. Säkerl. sammanhängande med fornsaxiska idis, pluralis idisi, kvinna, fru, fornhögtyska itis, idis, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ides, i fornhögtyska om vissa mytiska kvinnoväsen, valkyrjor, jämför ortn. Idisiawiso Tacitus (till nyhögtyska wiese, äng). Se för övrigt litteraturen hos Levander ATf Sv. 18. 3: 25 f., Brate ZfdW 13: 143; jämför sedermera även Schütte Hjeml. hedenskab södra 56 (keltiskt) och K. F. Johansson Die altind. göttin Dhiṣáṇā, särsk. södra 100 f. Bl. av ställt till ett förstärkande prefix *iw- och gotiska filudeisei, klokhet, alltså: vis kvinna, eller till ett västgerm. ī, vatten + fornisländska dís, kvinna, alltså: vattennymf, eller till fornisländska ið-, åter, i Iðunn, och en bildning till roten i, gå, alltså: som återvänt, och så vidare Troligen dock med K. F. Johansson anf. st. besläktade med det fornind. gudinnenamnet Dhiṣáṇā, en växtlighetsgudomlighet, jordgudinna, som appellativ egentligen: näring, vegetativ kraft; sannol. till roten i dia (se den/det och), jämför till denna senare anknytning även Falk-Torp södra 143. Om förra leden i- se en förmodan hos Johansson södra 103 n. 2. — Härtill: Disa, kvinnon., efter en sagodrottning, som skulle ha givit namn åt Distingen, ehuru förhållandet är omvänt. Se Bygdén Saml. 1896. — Jfr Fastingen, kyndelsmässa och mässa.

Se även: Disevid