Synonymer till ärla

ärla, Linné = norska erla (danska-norska erle), fornisländska ertla, ett speciellt nordskand. ord, av urnord *artilōn, som, formellt sett, kan vara ett dimin. till årta (liksom till exempel fornisländska hyndia : hundr, mýsla : mús och så vidare), en från betydelse-synpunkt dock föga tillfredsställande tolkning. Med avs. på bortfallet av t mellan r och l jämför svenska kjolar (kjorlar) av kjortlar. — I äldre nysvenska även kokerella, svenska dialekt kukkerella, till ett ljudord motsvarande norska kokra, om vissa fågelläten, jämför norska kukla, svenska dialekt kokla (se kyckling) och kackla, om höns; -ella av -erla. — De flesta europeiska beteckningar för 'arla' syfta annars på fågelns rörelser, särsk. på den vippande stjärten, till exempel vippstjärt (se den/det och), svenska dialekt gatevippa, gatrännare, danska gaderender, nyhögtyska bachstelze (besläktade med stylta och stulta), medellågtyska kvickslert, medellågtyska wegestert och engelska wagtail (besläktade med vagga), franska battequeue (till battre, slå, och queue, stjärt, se batalj och kö), hoche-queue (jämför hotchpotch), italienska sqnassacoda, grekiska seisopygís, kíllouros, de sju sistnämnda med betydelse 'vippstjärt', latin mōtacilla, sannol. med samma betydelse (ehuru dunkelt i enskildheter), spanska andario (till andare, gå, och rio, bäck, alltså ungef. samma betydelse som nyhögtyska bachstelze), fornhögtyska hardilla (väl besläktade med angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hraðian, skynda, fornisländska hraðr, rask, se grad 3, rad 2 och jämför W. Lehmann KZ 42: 87), litauiska këlė och lettiska zëlaiva (jämför grekiska kíllouros ovan; latin cillo, vippar, rör sig, är osäkert bestyrkt), sanskrit sadā-narta, som alltid hoppar, kañjana, som går stjyvt (jämför betydelse av -stelze i nyhögtyska bachstelze); liknande också i keltiska språk Med avs. på bildningen av de namn, som ha imperativisk första led, se under våghals.