Synonymer till älv

älv, nu: pluralis -ar, fornsvenska ælf(pluralis -er), särsk. ofta i best. f., om Göta Älv = fornisländska-fno. elfr, norska, danska elv; jämför nyhögtyska flodn. Elbe (= urgermanska-latin Albis), ävensom medellågtyska elve, flodbädd; ett sålunda väsentl. nord-urgermanska ord, som i riksspr. (liksom åtm. i regel i fornsvenska och åtm. äldre fno.) användes endast om större åar och tycks saknas till exempel i de östsvenska dialekt; av urgermanska *alƀī-; väl femininbildning till indoeuropeiska *albho-, vit = latin albus det samma, grekiska alphós, vitt utslag, jämför grekiska flodn. Alpheīos (se för övrigt album, alp, Alt-). Enl. somliga har det tyska flodnamnet helt enkelt överflyttats till nord. botten och där fått appellativ betydelse — Pluralformen äl(f)ver är den enda hos Dalin 1853 och även i litter. så gott som enarådande under förra hälften av 1800-till — I ortnamn betydligt sällsyntare än å. Hit höra till exempel Älvhem, Älvros (se Älvsborg), Älvvik. Ett flertal namn på Älv- ha emellertid helt annat ursprung, särsk. personnamn, till exempel Älvatorp S. Björke Vgtl. (1545: Efflatorp) till fornsvenska mansn. Æfle (SOÄ 6: 21), Älvsby Uppl. (fornsvenska Elævsby) till fornsvenska mansn. Elaf (Blef), Älvshult Ambjörnarp Vgtl. (1448: Äleshult) till äle, alskog (SOÄ VII. 2: 11), Älvesta Strå Östergötland (fornsvenska Eluerstadha) till fornsvenska mansn. *Ælvir eller *Ælvar, och till liknande personn. även Älvesta Botkyrka Södermanland (fornsvenska Ælwerstum) och Kumla Närike (fornsvenska Elwastum). Icke heller ingår substantiv älv i Älvlösa Uppl. (fornsvenska Eluislöso, oblik kasus). I Älverum Östergötland (fornsvenska in ælwærume) ser Lindroth Ortn. på -rum södra 88 genit. sg. av fornsvenska ælf, älva; mycket osäkert.