Utforska synonymer och betydelser för vapen

Betydelse:

tillgång (som ger stor fördel)

— "hans serve är ett fruktansvärt vapen"

Betydelse:

redskap för att skada eller döda (vid anfall eller försvar)

— "vapen och ammunition"

Betydelse:

försvarsgren
1

Föremål som används för att angripa, försvara sig eller föra krig.

Vapen och stridsredskap

Ord för vapen i vid mening, inklusive särskilda typer och utrustning med anknytning till strid och försvar.

2

En kategori inom ett lands försvarsmakt, exempelvis armén eller flottan.

Försvarsgrenar och vapenslag

Benämningar på en militär gren eller kategori av trupper och förband.

3

En symbol eller figur som representerar en släkt, stad, organisation eller stat i heraldiken.

Vapenmärken och sköldemblem

Benämningar på heraldiska märken eller emblem, ofta avbildade på en sköld.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för vapen.

auto_stories

Vapen i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Syn: Blank, Väpnae

  • Syn: Blank, Väpnae

  • säges i utsträckt mening om de kroppselar, hvarmed vissa djur försvara sig eller anfalla, till exempel: Horn äro buffelns verb, betar vildsvinets.

    Syn: Blank, Väpnae

  • fig

    (i pluralis) Krigshär, trupper. Han förde våra verb ända till hjertat af Tyskland. Svenska vapen inlade är i detta krig.

    Syn: Blank, Väpnae

  • fig.

    Hufvudet af en armé, som strider med andra vapen, än de öfriga. Artilleriet är ett verb af hufvudsaklig vigt. Infaneri är hufvudvapnet i en hrä. Kavalleri är ett verb, som ofta gör största nytta. En armé af alla verb

    Syn: Blank, Väpnae

  • bot.

    Det af en växt, som anses vara af natuen bestämdt att afhålla djuren ifrån att skada den, t.

    Ex: ex. tagg, brännborst, torn.

    Syn: Blank, Väpnae

  • Syn: Blank, Väpnae

history_edu

Historik & ursprung för Vapen

  • Substantiv

    vapen, fornsvenska vaapn, vapn (vampn; vaakn, vakn), vapen, vapenmärke, vapensköld = fornisländska vápn, fno. även vákn, danska vaaben, gotiska wêpn, fornsaxiska wâpan, fornhögtyska wâfan (nyhögtyska waffe f., wappen, vapensköld och den/det, från lågtyska), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wápan (engelska weapon); alltså ett samgerm. ord; av urgermanska *wǣpna- n. Av trots framställda förmodanden alltjämt okänt ursprung. Ett mycket osäkert förklaringsförsök hos Noreen Sv. etym. södra 73: 'det klingande', till roten i fornisländska ǿpa, skrika (jämför under våp). Den gamla sammanställningen med grekiska (h)óplon, vapen, redskap, är icke heller antaglig: det grekiska ordet utgår säkerl. från indoeuropeiska *sop-l-om och hör till (h)épō (av -sepō), är sysselsatt med ngt och den/det — Vokalen -a- i nysvenska för väntat -å- (såsom i våkenhus nedan) beror på inflytande från medellågtyska — Övergången pn till kn i svenska dialekt våkenhus (se nedan), fornsvenska vākn (varifrån finska vaakuna), färö. våkn, nisl. (stundom) vókn är av samma slag som i göpen ~ gotländska gaukn; väl beroende på den efterföljande nasalen (jämför Zupitza Gutt. södra 19). — Urindoeuropeiskan synes ha saknat en sammanfattande benämning för 'vapen'. Om latin arma se armé. Got. har, utom wêpn, även sarwa = fornhögtyska saro. — Ett folk i vapen, efter ett yttrande av den österrikiske statsmannen von Kaunitz till kejsar Josef II; men ett mera allmänt brukat slagord först genom sedermera kejsar Vilhelm I, vilken som konung av Preussen i ett år 1860 hållet trontal yttrade, att det preussiska folket även i framtiden skulle »vara det preussiska folket i vapen». — Vapenhus, äldre svenska även våkenhus, ännu Weste 1807 (som dock föredrager formen vapenhus), svenska dialekt våken-, vaken-, vång- med med, fornsvenska vapn(a)hus (vakn(a)-) = norska vaakenhus, äldre danska vaaben- och vogenhus, medellågtyska wâpenhûs, fornhögtyska wâfanhûs, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wǽpenhús, förhus i kyrka, egentligen: rum där vapnen avlades före inträdet i kyrkan. — Avledn.: väpna, fornsvenska vǣpna (-kn-) = fornisländska vǽpna (jämte vápna), medellågtyska wêpenen (jämte wâpenen) och så vidare; vartill väpnare, nu bland som hist. term, fornsvenska vǣpnare, väpnad man, vapensven, väpnare eller knape (tillhörande adelns lägre klass under riddarna) = forndanska væpnære, medellågtyska wêpener och så vidare

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Vapen

NEO Uttryckslexikon

  • blanka vapen

    vapen med klinga för hugg eller stötar i närstrid

  • blanka vapen

    ärligt och svekfritt handlingssätt

  • gripa/ta till vapen

    börja strida

  • nedlägga vapnen

    sluta strida

  • sträcka vapen

    ge sig

  • tunga vapen

    vapen som inte kan bäras av en man — t. ex. granatkastare

  • vara under vapen

    vara beväpnad — vanl. i samband med krigssituation

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för vapen

Korsordslösningar för vapen