Synonymer till vapen
Utforska synonymer och betydelser för vapen
Betydelse:
— "hans serve är ett fruktansvärt vapen"
Betydelse:
— "vapen och ammunition"
Betydelse:
Föremål som används för att angripa, försvara sig eller föra krig.
Vapen och stridsredskap
Ord för vapen i vid mening, inklusive särskilda typer och utrustning med anknytning till strid och försvar.
En kategori inom ett lands försvarsmakt, exempelvis armén eller flottan.
Försvarsgrenar och vapenslag
Benämningar på en militär gren eller kategori av trupper och förband.
En symbol eller figur som representerar en släkt, stad, organisation eller stat i heraldiken.
Vapenmärken och sköldemblem
Benämningar på heraldiska märken eller emblem, ofta avbildade på en sköld.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vapen.
Vapen i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Syn: Blank, Väpnae
-
Syn: Blank, Väpnae
-
säges i utsträckt mening om de kroppselar, hvarmed vissa djur försvara sig eller anfalla, till exempel: Horn äro buffelns verb, betar vildsvinets.
Syn: Blank, Väpnae
-
fig
(i pluralis) Krigshär, trupper. Han förde våra verb ända till hjertat af Tyskland. Svenska vapen inlade är i detta krig.
Syn: Blank, Väpnae
-
fig.
Hufvudet af en armé, som strider med andra vapen, än de öfriga. Artilleriet är ett verb af hufvudsaklig vigt. Infaneri är hufvudvapnet i en hrä. Kavalleri är ett verb, som ofta gör största nytta. En armé af alla verb
Syn: Blank, Väpnae
-
bot.
Det af en växt, som anses vara af natuen bestämdt att afhålla djuren ifrån att skada den, t.
Ex: ex. tagg, brännborst, torn.
Syn: Blank, Väpnae
-
Syn: Blank, Väpnae
Historik & ursprung för Vapen
-
Substantiv
vapen, fornsvenska vaapn, vapn (vampn; vaakn, vakn), vapen, vapenmärke, vapensköld = fornisländska vápn, fno. även vákn, danska vaaben, gotiska wêpn, fornsaxiska wâpan, fornhögtyska wâfan (nyhögtyska waffe f., wappen, vapensköld och den/det, från lågtyska), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wápan (engelska weapon); alltså ett samgerm. ord; av urgermanska *wǣpna- n. Av trots framställda förmodanden alltjämt okänt ursprung. Ett mycket osäkert förklaringsförsök hos Noreen Sv. etym. södra 73: 'det klingande', till roten i fornisländska ǿpa, skrika (jämför under våp). Den gamla sammanställningen med grekiska (h)óplon, vapen, redskap, är icke heller antaglig: det grekiska ordet utgår säkerl. från indoeuropeiska *sop-l-om och hör till (h)épō (av -sepō), är sysselsatt med ngt och den/det — Vokalen -a- i nysvenska för väntat -å- (såsom i våkenhus nedan) beror på inflytande från medellågtyska — Övergången pn till kn i svenska dialekt våkenhus (se nedan), fornsvenska vākn (varifrån finska vaakuna), färö. våkn, nisl. (stundom) vókn är av samma slag som i göpen ~ gotländska gaukn; väl beroende på den efterföljande nasalen (jämför Zupitza Gutt. södra 19). — Urindoeuropeiskan synes ha saknat en sammanfattande benämning för 'vapen'. Om latin arma se armé. Got. har, utom wêpn, även sarwa = fornhögtyska saro. — Ett folk i vapen, efter ett yttrande av den österrikiske statsmannen von Kaunitz till kejsar Josef II; men ett mera allmänt brukat slagord först genom sedermera kejsar Vilhelm I, vilken som konung av Preussen i ett år 1860 hållet trontal yttrade, att det preussiska folket även i framtiden skulle »vara det preussiska folket i vapen». — Vapenhus, äldre svenska även våkenhus, ännu Weste 1807 (som dock föredrager formen vapenhus), svenska dialekt våken-, vaken-, vång- med med, fornsvenska vapn(a)hus (vakn(a)-) = norska vaakenhus, äldre danska vaaben- och vogenhus, medellågtyska wâpenhûs, fornhögtyska wâfanhûs, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wǽpenhús, förhus i kyrka, egentligen: rum där vapnen avlades före inträdet i kyrkan. — Avledn.: väpna, fornsvenska vǣpna (-kn-) = fornisländska vǽpna (jämte vápna), medellågtyska wêpenen (jämte wâpenen) och så vidare; vartill väpnare, nu bland som hist. term, fornsvenska vǣpnare, väpnad man, vapensven, väpnare eller knape (tillhörande adelns lägre klass under riddarna) = forndanska væpnære, medellågtyska wêpener och så vidare
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Vapen
NEO Uttryckslexikon
-
blanka vapen
vapen med klinga för hugg eller stötar i närstrid
-
blanka vapen
ärligt och svekfritt handlingssätt
-
gripa/ta till vapen
börja strida
-
nedlägga vapnen
sluta strida
-
sträcka vapen
ge sig
-
tunga vapen
vapen som inte kan bäras av en man — t. ex. granatkastare
-
vara under vapen
vara beväpnad — vanl. i samband med krigssituation