Synonymer till vätte

2. vätte, lockfågel, se vette.

Se även: vette

1. vätte eller vätt, tomte, underjordiskt väsen och den/det, i äldre nysvenska (till exempel L. Petri) och svenska dialekt även vätter (-e-) med pluralis, vättrar, ävensom (i nordsv. mål) vit(t)er, fornsvenska væt(t)er f., pluralis -ir, vätte, till exempel 'skalt thu ey thro vppa tompta gudha ælla oppa waettir', varelse, väsen, särsk. om ond varelse (även vætta f.) = fornisländska vǽttr och vítr f., norska vett, vitt, vetter f. (även godvetra), äldre danska vætte, gotiska waíhts f., ting, fornsaxiska wiht det samma, medellågtyska wicht, väsen, holl. (n.), skälm, litet barn, fornhögtyska wiht (med och n.), ting, person (nyhögtyska wicht med, jämför bösewicht, bov, och wichtelmännchen, tomte), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wiht (f., n.), ting, vätte (engelska wight, whit); jämför fornsvenska vætta i förb. litit, nokot, något litet och så vidare, ække (ænkte, ikke, eigh) vætta eller vætte, icke ett grand, alls intet, motsvarande svenska dialekt int(e) eller lite vätt(a), vättana, väTtans, vättandis (huvudsakl. i norrl. och finnl. mål), fornisländska ekki eller nǫkkut vǽtta, norska ikkje eller lite vetta, äldre danska ei vætte; yngre fno. vætt n., ting, norska vett det samma, fornisländska vǽtr n., väsen med med, gotiska ni-waíht(s), intet, nyhögtyska nicht(s), engelska not och så vidare (varom närmare nit 2); av urgermanska *wehti- resp. *wehta-; jämför fornslaviska věstĭ. ting, sak (som dock möjl. lånats från urgermanska språk). F. ö., trots framställda förmodanden, utan antaglig anknytning; se även vittra. — Till betydelse-utvecklingen 'ting, sak' > 'andeväsen' jämför till exempel fornfranska males choses, onda andar (till chose, sak); i båda fallen av eufemistiskt ursprung. — Om den västnord. övergången é till ǽ se Kock Ark. 14: 243 och förf. Stud. tillegn. Es. Tegnér södra 241; om i-vokalen Kock Sv. ljudhist. 1: 135 f. (jämför även under stätta). — I vissa svenska dialekt (till exempel västg.) även om den sjukdom som man får, om man ser eller blir sedd av en vätt(e); jämför likartade fall under älva 2. — Vätteljus (vätta-), dialekt, ett slags försteningar (belemniter) = norska vetteljos, lyktgubbe, äldre danska vættelys, belemnit. — Vättasmed, dialekt, en insekt, Cerambyx, timmerman (i väggar). — Vättarna kallas i vissa dialekt även de underjordiske.