Synonymer till tjära

tjära, fornsvenska tiæra = fornisländska tjara, danska tjære, av urn. *terwōn, varav väl finska terva (FUF 13: 458); besläktade med medellågtyska têr(e) (nyhögtyska teer), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tierwe f., te(p)ru n. (engelska tar), ävensom litauiska dervà ~ darvà, kådig furuved, töre, lettiska darwa, kåda, tjära; jämför töre; indoeuropeiska *deru̯-, avledning av *deru-, avljudsform till trä, alltså egentligen: det till trädet hörande, dvs. den från trädet härrörande vätskan. — Med avs. på bortfallet av -w- jämför Fjäre, gata, svala. — Samma urgermanska stam *terw-, trä, ingår snarast i det forngerm. folknamnet Tervingi (latin; urgermanska *Terwingōs), väl egentligen: skogsboar, jämför till exempel ryska Derevljane med samma betydelse (i motsats till Poljane, fältboar; se polack och Fal-), ävensom under Holst; på samma sätt som fgerrn. Greutungi avletts av greut-, sten (se gryt). — Däremot har beck ytterst lånats från latin pix, vartill avledning grekiska píssa, pítta, beck, tjära (se beck). — Ordet tjära fick förr i stora delar av vårt land ej användas (var tabu) vid tjärbränning och den/det, till exempel i Västbo på 1700-till (Sv. lm. Bih. I. 3), där den kallades 'det svarta', eller på Gotland, där den hette 'vätan, det våta' eller 'godset' (Lithberg Fatab. 1909 södra 245). — Tjärblomma, -blomster, Viscaria vulgaris (Lychnis visca-ria), Franckenius 1638 och så vidare, motsvarande danska tjærenellike, norsk-danska engtjæreblomst och så vidare, efter den klibbiga brunaktiga avsöndringen på stjälkens övre mellanleder. Jfr viscaria till latin viscum, -us, fogellim. — Ordet tjära synes även ingå i vissa namn på -by, som i fornsvenska skrivas T(h)iæræ-, Tiær-: Tjärby, sn i Hall., och Tärby, sn och by i Vgtl; i så fall efter där bedriven tjärbränning; vanligt namn i Danmark. Se förf. Ortn. på -by (särsk.) södra 38 n. 2 (med litter., där avvikande meningar omtalas).