Synonymer till tistel

1. tistel, tistelstång, svenska dialekt även tīsel Östergötland (med acc. 1), tissel, jämför Var. rer. 1538: tijslastock, fornsvenska þistlar pluralis = fornisländska þísl, fornsaxiska thîsla, fornhögtyska dîhsala (nyhögtyska deichsel), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þíxl, þísl, av urgermanska *þīhslō- (med nordiskt inskott av t mellan s och l). Germ. *þīhslō- utgår enl. förf. Ark. 7: 160 n. 3 från ett äldre *þenhslō- till en nasalerad form av den indoeur. roten i till exempel fornisländska þexla, fornhögtyska dehsala (nyhögtyska dechsel) och så vidare, om olika slags yxor (se täxla), samt latin tēmo, tistelstång (av *teks-mo- eller *tenks-mo-); jämför tax. Dock äro nasalerade former till denna rot ej från annat håll kända. — Däremot, enl. Walde under tēmo (med litter.), till indoeuropeiska roten t(h)eng i fornslaviska tęgnąti, draga, och så vidare, alltså egentligen 'dragstång'; och i så fall väl, med Falk-Torp södra 1265, besläktade med svenska dialekt tist(e), (drag)-rem, danska tist, ett slags rem. Lat. tēmo utginge då från *tengsmo och fornpreussiska teansis det samma från *tengsi̯o-? — Mot att fornisländska þisl skulle vara lånat från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), vilket antages av bland av förf. Ark. 7: 160 och Sverdrup IF 35: 162, talar i sin mån den ovan anförda formen från Östergötland. — Den nysvenska accentformen tìstel (så även Weste) är oursprunglig, då ordet äldst var enstavigt; möjl. har, såsom också förmodats, växtn. tistel inverkat. — I vissa dialekt, till exempel Vgtl., i stället spannstång (emedan den användes, då man kör med mer än en häst, spann). — Säkrare överensstämmelser (från olika språkfamiljer) mellan beteckningar för vagnens olika delar se axel 1, hjul, nav, ratt, vilka visa, att vagnen var känd av indoeuropéerna.

2. tistel, växt, äldre nysvenska stundom -ī-, till exempel O. Petri: tijstel, fornsvenska þistil = fornisländska þistill, äldre danska tistel, danska tidsel, medellågtyska distel, fornhögtyska distil (nyhögtyska distel; i flera dialekt med långt eller urspr. långt i), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þistel (engelska thistle); ett samgerm. växtnamn; att döma av flera dialektformer med urspr. -ī-, av urgermanska *þīstila-; enl. Falk-Torp södra 1257 (jämför Sverdrup IF 35: 154) möjl. av äldre *þī̆hstila-, avledning av ett *þī̆hsta-, avledning av en s-stam, indoeuropeiska *teigos = sanskrit tējas n., skärpa, ägg, till roten (s)tig i sticka och tiger; i så fall med samma betydelse-utveckling som till exempel likbetydande grekiska ákantha : roten ak, vara vass (se agn 1), tjeck, bodlák : fslzv. bodą, sticker, med flera — Andra urgermanska beteckningar för 'tistel' äro gotiska wigadeinô (dunkelt) och angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tǽsel, besläktade med svenska dialekt tēsa, plocka sönder, danska dialekt tese, rycka (ull), nyhögtyska dialekt zeisen, karda (se test), jämför latin carduus (under karda).