Synonymer till svärja
Utforska synonymer och betydelser för svärja
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för svärja.
Svärja i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Svärje och Svär. imperfectum
-
Högtidligt bedyra sannfärdigheten af en utsago elleruppriktigheten af ett löfte, under anropande af gudomligheten ellernågot heligt och vördnadsbjudande föremål såsom vittne.
Ex: Svärja inför rätten. Svärja med hand å bok, med handen på bibeln. Svärja vid allt hvad heligt är. Svärja vid Gud, taga Gud till vittne och hämnare öfve sig, attdermed bekrätfta sitt tal. Svärja dyrt, vid sitt samvete. Svärja falskt, begå mened. Svärja trohet eller trohetsed, vänskapmed ed försäkra om trohet, vänskap. Svärja någon döden, af hat besluta ens död. Svärja fanan, Svärja sig ifrån något, svärja fri, gå ed på, att man är oskyldig.Det kan jag icke svärja för, icke med säkerhet utlöfva. Jag svär icke för, att han är oskyldig, jag vågar ej med säkerhet påstå, att . .. Svärja bóirt, sig, svärja falskt. Svärja på, med ed bedyra, t. ex.: Svärja på sanningen af något. Jagsvär på, att det är sant. Jag vill svärja derpå, är alldeles öfvertygad derom.
Syn: Fana
-
Af lättsinnighet och en lastbar vana åberopa djefvulej ondaanar och så vidare , till bekräftelse af sitt tal, eler önska andraondt genom deas tillskyndelse.
Ex: Svärja och bannas. Svärja och dundra. Svärja som en hyrkusk, som en borstbindare, som en Turk, som endragon, svärja groft. Svärja öfver någon, med utlösande af svordomar beklag sig öfvernågon.
Historik & ursprung för Svärja
-
E
svärja eller svära, fornsvenska svceria (ipf. s(v)of) = fornisländska sverja, danska svcerge, fornsaxiska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) swerian (engelska swear), fornhögtyska swerien (nyhögtyska schwören); jämför gotiska swaran (swör); vartill substantiv fornhögtyska eidswuor (nyhögtyska schwur), med ya-avledning fornisländska séri, fornsvenska ef)-söre (och så vidare) n., ed, edgång. Kausativum: urgermanska *swö-rian - fornisländska séra, låta svärja, besvärja (liksom föra till fara). Till indoeuropeiska roten suer, tala (se sva r); betydelsen av 'svärja' väl från uttr. såsom fornhögtyska eidswuor, fornisländska sverja eiöum och så vidare; med avs. på betydelse-utvecklingen se ed 2. - Om svordomar (i dagligt tal) brukades förr i stället ofta banna (träns. och inträns.) och bannas, ännu till exempel Mellin 1888: 'svor och ban-nade' och Gavallin 1875: bannas och svärja (jämför ska. dialekt i samma användning), danska bände (i något äldre da, även svcerge), i nyhögtyska fluchen. - Svärja på magisterns eller mästarens ord, efter Horatius Epist.: jurare in verba magislri. - Svärj a som en gar di s t (eller dragon), jämför nyhögtyska fluchen wie ein dragoner eller wie ein landsknecht, engelska to swear like a trooper; svärja som en åkare eller (Dalin 1853) som en hyrkusk, jämför franska jurer comme un charretier. - Svärja som en mång-lerska (eller Munkbro madam) har gamla anor. Redan O. Rudbeck 1689 omnämner av månglerskorna med förkärlek använda okvädinsord (se sate); jämför även Små-saker 1757 1: 147: 'Ingen Månglerska mer swär' (ironiskt); alltså samma seder, för vilka till exempel de atenska månglerskorna voro beryktade i antikens Grekland. - Svärja som en roddarmadam syftar närmast på de gummor som i forna tider i Sthlm (till exempel under Bellmans dagar och ännu och 1850) besörjde båttrafiken, till exempel till Djurgården, för att sedan närmast efterträdas av dalkullorna med sina vevbåtar samt sedermera på 1870-till av ångslupar. I uttr. svärja (och ljuga) som en borstbindare till exempel Dalin 1850, efter nyhögtyska wie ein burstenbinder schimpfen, är användning sekundär (se under supa och borst). De förhållanden, som en gång skapat dessa jämförelser, ha förändrats eller försvunnit, men uttrycken kvarleva, om också huvudsakligen inom ett äldre släktled.
Källa: Hellquists (1922)