Synonymer till skruv

skruv (i betydelse 'schraitbe'), Var. rer. 1538 = norska skruv, danska skrue, från medellågtyska schruve = medelhögtyska schrube(iy. schraube); från urgermanska språk: fornfranska escroe (franska écrou), varav engelska screw. Av mycket omtvistat och alltjämt dunkelt urspr. Knappast med Baist (se Kluge) lån från latin scröfa, so (såsom spanska puerca, skruvmutter, från latin porca, so; jämför liknande metaforer under bock och ram m). Snarast inhemskt urgermanska: om olika tolkningsförsök se Falk-Torp under skrue, jämte litteraturen hos samme förf. södra 1545, ävensom v. Friesen Mediagem. södra 83. - Ovisst, om besläktat med de sinsemellan samhöriga svenska dialekt skruv, tratt på kvarn (i denna betydelse kanske tillhörande riks- språk), strut, brudkrona, takås där spärrarna mötas, äldre nysvenska skruf, mössa med med, fornsvenska skriiver, biskopsmössa, sannol. dessutom : konisk bikupa av bark som ut- j hängdes å träd i skogen (se Liden Ark. 27: 264 f.), bicerghskruver, bergstopp, fornisländska skruf n., stack, hög, nisl. skrufr, hårtofs, norska skruv n. och med, topp, ett slags huvudbonad, hög av nekar, danska skrue, kvarntratt, torv- eller sädesstack, alltså i allm. om föremål av topp- eller huvlik form, vilka ord i sin tur niöjl., med Persson Indog. Wortf. södra 179, äro besläktade med grekiska koryphé, spets, huvud (indoeuropeiska *(s)korubh-, *(s)krubh-; se koryfé), eller, enl. andra, med de under skrov l anförda nord. orden för 'skrymma' och den/det (i så fall med en betydelse-skiftning av 'resa sig i vädret' eller dyl.). Till denna senare ordgrupp hör väl skruv i småländska ortn., omnämnda av förf. Sjön. 1: 545, till exempel Gilje-, H ö ka-, Långa-, T i ka skruv, väl syftande på terrängförhållandena; jämför Lindroth Värends bebygg, södra 20 f.; dock i enskildheter oklart. - Ha en skruv lös, motsvarande i danska, efter nyhögtyska bei ihm ist eine schraube locker, jämför danska forskruet, vriden. - Skruvad, om stil, jämför nyhögtyska geschrobeuer, geschraubter (stil). - Ställa sina ord på skruvar, motsvarande i danska, efter nyhögtyska, dvs. ställa dem så löst att de kunna ändras. - Skruvmutter, Dagl.Alleh. 1793: -muttrar; tidigare och ofta även senare: skruf-mor 1706, skrufmoder 1711; Sahlstedt 1773: skrufmorar pluralis, jämför 1902: skrufmoder, med avs. på kanon = danska skrue-moder eller -mutter, efter nyhögtyska schraube-mutter, jämför äldre nyhögtyska das mutterlein eines schrauben, dvs. 'skruvens lilla mamma', ävensom danska matrik (väl efter ett nyhögtyska diminutivum). - Ordet upptogs förr i ordb. som mask., ehuru sammansatt med ett ord för 'moder'. - Jfr pärle-mo(r) jämte dialekt pärl(é)multer.