Synonymer till skald

skald, liksom fornsvenska skald (en gg, om isländaren Sighvatr; alltså ett blott tillfälligt lån) och danska skjald upptaget från fornisländska skald n., diktare; i svenska egentligen först under senare hälften av 1600-till, till exempel Rosenhane 1680, som dock inom parentes tillfogar övers, 'poet'; i danska redan hos Vedel (f 1616), men mera allmänt först mot slutet av 1600-till; jämför för övrigt nedan. Av omstridd härledning. De från betydelse-synpunkt mest tilltalande tolkningsförslagen äro av ljudhistoriska skäl icke eller knappast antagliga. Mot sammanställningen med medellågtyska schelter, medelhögtyska schelte, författare av niddikter och den/det (till nyhögtyska schelten, skälla; se skälla 2), talar vokallängden i fornisländska Enl. Liden PBB 15: 507 f. däremot av urgermanska *skcéf)la-, av indoeuropeiska *skello- (till roten i säga), besläktade med iriska scél n., berättelse (av *sketlo-); man hade emellertid i så fall väntat ett fornisländska skväld (Zupitza Gutt. södra 73). M. Oisen Sv. 1m. 1911 = Festskr. till Feilberg södra 221 f. utgår från ett urgermanska *skawadla-> *skawalda- ;> skald; egentligen: det varigenom man märker (gudarnas vilja), sedan som personbeteckning om orakelpräster, till urgermanska *skawa-, som märker, iakttager, besläktade mecl tv. scfrauen, sl^åda (se den/det och), grekiska thyo-sköos, offerpräst, diktare (egentligen: som iakttager offerdjuret), sanskrit kavi- med samma dubbla betydelse; jämför till betydelse-övergången även det kelt. prästinnenamnet Veleda: iriska fili (stam: velel-), diktare (anf. st.), och finska tietåja, varom Setälä FUF 12: 286, som för övrigt anser att en motsvarighet till urgermanska *skawadla- kunde föreligga i finska kauala, slug, listig. Den av M. Oisen ansatta grundformen hade väl dock snarast givit ett fornisländska *skafald. Med hänsyn härtill framställer samme forskare ett nytt, dock osäkert förslag i Ark. 38: 95. - lä. nysvenska (slutet av 1600-till) dessutom icke sällan i betydelse 'dikt, skaldekväde', till exempel Achrelius, Dahlstierna (Kungaskald), Rudeen; ty dl. en sekundär utveckling. - Ordet skald ersattes i tidigare svenska vanl. av poet, vilket emellertid efterhand förlorade i stilvärde och undanträngdes särskilt av göterna och romantikerna, som eftersträvade ett full-lödigare uttryck för sin djupare uppfattning om diktarens kall. Tegnér använder dock vanl. ännu poet, medan till exempel Brinkman avgjort föredrager skald. Jfr under poet och se O. Östergren Stil. stud. i Törneros' språk södra 29 f.