Synonymer till sel

sel n., lugn vätten i en älv, fornsvenska sz7, bland i norrl. ortnamn (se nedan) = fornisländska sz7, norska sel; att döma av ags.seoloÖ, sjö, ett urgermanska *silip, *silup, en konsonantstam (motsvarande till exempel sanskrit vahatström: uegh, vara i rörelse, latin teges, stam: teget-, tak och så vidare), vars slutkonsonant i vissa kasus bortfallit (jämför öl); till svenska (dialekt) sila, rinna sakta = norska (varom under s il) ^ sela, sippra fram, i norska också: röra sig långsamt, av urgermanska *silon, besläktade med gotiska anasilan, upphöra, stillna, latin silere, tiga. Hit hör även svenska dialekt silla, framsippra = norska: rinna, droppa, vartill k-avledning svenska dialekt silka och r-av-led n. svenska dialekt sillra, norska sildra, sildra det samma (varav deverbativen svenska dialekt silder n., liten bäck, även: sel, norska sildr dels abstr., dels i betydelse 'liten bäck' och sildra f., liten bäck), ävensom f-avledning sv, dialekt silta, sippra igenom. Den indoeuropeiska roten sil är en l-avledning av si, släppa efter., långsamt flyta med med, i sen. Andra avledningar eller parallellrötter äro urgermanska, sih ~ sig (se signa), sik (se sickla)., sip ~ sib (se sippra). — Ordet sel hör knappast ännu till riksspr., men är väl förtjänt av att där upptagas. — Ordet ingår i en mängd särsk. norrländska ortnamn såsom till exempel Långsele, Mörsil (fornsvenska Möresil, med flertydig första led), Ramsele (fornsvenska bland av Rampnasil; till rampn, korp, se ramsvart), Selån ger (fornsvenska Silanger, se om senare leden Ångermanland), Åsele (tillä; en av dialektformerna förutsätter ett fornsvenska Ärsele, till genit. är, se Arboga); även i norska till exempel TrysiL Jfr J. Nordlander Sv. lm. II. 6 ävensom under Siljan. — Härtill, åtm. i ett fall, familjen. Selander (jämför under Neander). I ett annat (ungt) fall ha sönerna av fadrens namn i bygden Sill-Anders (sillhandlande) skapat sig ett familjenamn Selander.