Synonymer till ruska

substantiv, verb

Utforska synonymer och betydelser för ruska

Substantiv

Betydelse:

avhuggen gren med mindre grenar med barr eller löv
Verb

Betydelse:

föra något/någon hastigt fram och tillbaka;

Betydelse:

vara otrevligt väder, exempelvis regnigt, dimmigt

ruska substantiv

En avhuggen kvist, gren eller ett knippe ris som kan användas som kvast eller bunden ruska.

avhuggen kvist gren buske kvast

Avhugget ris eller kvist

Benämningar på en avhuggen kvist, gren eller ett knippe ris, ofta i vardagligt eller äldre språkbruk, särskilt när det syftar på material till en kvast.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ruska.

ruska verb

1

Att skaka något häftigt eller ryckigt, så att det rörs fram och tillbaka eller lossnar.

skaka häftigt skaka rista rysta

skaka kraftigt

Används när man skakar något med kraft, snabbt eller upprepade ryck.

2

Att förse något med ruskor, alltså att pryda, märka eller utrusta med kvistar/risbundlar som ruskor.

utmärka med ruskor

utrusta med ruskor

Syftar på att sätta fast eller använda ruskor som kännetecken, utsmyckning eller redskap i en viss kontext.

3

Att vara ruskväder, alltså att vädret är ogästvänligt, blåsigt, regnigt och rått.

vara ruskväder vara otrevligt väder regna slaska

vara dåligt väder

Används om väder som är regnigt, slaskigt, ruskigt eller allmänt obehagligt.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ruska.

auto_stories

Ruska i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Afhuggen grren ,med sitt löf. vare sig grönt eller torrt.- Bildar sammansättningarna: Gran-, Löf-, Björkruska, med flera

  • Ex: Ruska på sig.

    Syn: Skaka

history_edu

Historik & ursprung för Ruska

  • Verb

    1. ruska verb, som intrans. i betydelse 'skaka' Bib. 1541 (om träd; möjl. dock till rusk-, susa och den/det, se Rusken), refl. till ex 1634 = norska ruska det samma, danska dialekt ruske, riva upp med roten, fara omkring, jämför fornisländska ryskja, riva, lugga; besläktade med norska rysja, fläka av, riva bort håret av. Om däremot den under Rusken omtalade stammen rusk-, larma, är besläktad, synes osäkert; i vissa fall har väl dock påverkan egt rum. Jfr följ.

    Se även: ruska 2

  • Substantiv

    2. ruska, i lövruska och den/det = fornsvenska; att döma av ordets isolerade ställning snarast en jämförelsevis ung bildning till föreg.; egentligen: det från trädet eller dyl. avryckta; av samma slag som det formellt identiska, men självständigt uppkomna norska ruska, trådhärva, bildats till motsvarande norska verb. Annorlunda Karsten Germ. Lehnw.- stud. södra 154, som förbinder ordet med bland av medellågtyska rusch och medelhögtyska rusche, säv, norska rusk, avfall, och så vidare, ävensom fornslaviska rozga, gren, spö, vilka dock sannol. representera sinsemellan etymol. skilda ordgrupper.

    Se även: ruska 1

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för ruska

Korsordslösningar för ruska