Synonymer till rät

rät och l. rätt, adjektiv, fornsvenska rætter, rät, rätt = fornisländska réttr, danska ret, gotiska raíhts, fornsaxiska, fornhögtyska reht (nyhögtyska recht), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) riht (engelska right), av urgermanska *rehta- = indoeuropeiska *rekto- i latin rēctus, rak, rät(t) (med sekundärt ē; jämför korrekt); egentligen part. pf. pass. till urindoeuropeiska roten reg, sträcka, i rak och så vidare; motsvarande grekiska orektós, upprätt, till orégō, sträcker; alltså egentligen: utsträckt. — Formerna rät och rätt äro i riksspr. växelformer inom samma paradigm (jämför verbet räta och rätta); sedermera med betydelseförskjutning för rätt åt det etiska hållet; jämför följ. och rikta 2. — I rättan tid, arkaisk ackus. sg. med; i st. f. till exempel Jesu Syr. 20: ij rettom tijdh. — Rätt och danska ret framför adjektiv och adv., numera 'ganska', till exempel rätt bra, såsom många andra förstärkningsord (på grund av ymnigt bruk) med försvagad betydelse, av äldre 'mycket', såsom ännu nyhögtyska recht gut, egentligen: så bra att det är riktigt att tala om det. Samma betydelse-utveckling i ganska och danska ganske. - Rätt som adv. betydde i äldre nysvenska (till exempel Bib. 1541) ofta 'just'; möjl. kvar i rätt så; jämför även uttr. rätt som det var, motsvarande i danska-norska (ej i danska). — Rättskaffens, 1612, jämför äldre nysvenska rättskaffans 1559 och så vidare, 1782, rättskaffen 1535 och så vidare, Lind 1749, med fl ; det senare från nyhögtyska rechtschaffen, egentligen: rätt skapad eller danad (jämför beskaffad). Formen rättskaffens härrör trol. från äldre danska retskaffens (ännu i danska som adv.), och har där sannol. erhållit sitt s från de danska presensparticiperna på -s; äldre nysvenska rättskaffans är sålunda antagl. en medveten försvenskning av danska retskaffens; se närmare Hoppe Ark. 22: 80 f.

Se även: rätt 2