Synonymer till ohyra

ohyra, fornsvenska ohȳra f. och n., vidunder, trolskhet, vidunderlighet, stor mängd (även ohyr(e)), 15- och 1600-till och i svenska dialekt (till exempel Skå.) även om skadedjur, ss. råttor; specialiseringen till vissa insekter synes falla under 1700-till; i äldre nysvenska stundom pluralis -or, till exempel 1574, Lucidor 1668, Oxe († 1723); motsvarande norska (dialekt) uhyra f., odjur, vidunder, danska uhyre, vidunder, danska dialekt: ohyra. Ordet är i norska dialekt inhemskt, liksom väl också i svenska i betydelse 'ohyra' och i danska dialekt med samma betydelse Det fornsvenska och danska ordet har däremot lånats från nyhögtyska; jämför medellågtyska de un(ge)hûren, demoner, och nyhögtyska ungeheuer, vidunder (fornhögtyska ungihiuri). Till adjektiv medellågtyska un(ge)hûre, ovänlig, av övernaturlig storlek (varav danska uhyre, oerhörd, fornsvenska ohȳris, ofantligt), av fornsaxiska unhiuri = fornhögtyska un(gi)hiuri, hemsk, förskräcklig (nyhögtyska ungeheuer, oerhörd), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) unhiere, vild och den/det, fornisländska úhýrr, ovänlig, omild. Bildat med det negerande un- (se o-) till adjektiv medellågtyska hûre, angenäm, mild, medelhögtyska gehiure (nyhögtyska geheuer), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) híere, fornisländska hýrr, vartill norska hȳr, lust, mod med med, fornisländska hýrast, göra sig eller bliva mild, östsv. dialekt hyra opp, ljusna upp, hyroger, livlig; av ovisst ursprung. — I äldre nysvenska stundom hyra, ohyra. Bruket av ohyra om råttor och möss har delvis haft sin upprinnelse i fruktan att beteckna dessa djur med sina speciella namn, som varit tabu.