Synonymer till loppa

loppa = fornsvenska, norska = danska loppe; angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) loppe (engelska lop) är sannol. lån från nord. språk Vanl. uppfattat som 'hopparen' och fört antingen till urgermanska *hlaupan (= (löpa) eller till medelhögtyska, nyhögtyska lüpfen, lyfta i höjden, i medelhögtyska även: röra sig raskt. Annorlunda v. Friesen Mediagem. södra 71: egentligen 'liten klump' eller dyl., jämför norska lopp, liten tott, ävensom en del ord med -bb-, till exempel norska lubb, om vissa djur med rund kroppsform (se lubb). Av dessa härledningar bör v. Friesens föredragas, ehuru utan tvivel formförhållandena böra förklaras på annat sätt än som skett å anf. st. Ordet tillhör i stället den stora grupp av hypokoristiska bildningar, som betecknar djur med rund eller klumpig form; jämför för övrigt lubb. — Enl. v. Friesen höra samtliga å anf. st. uppräknade ord samman med luva, alltså med grundbetyd. 'luden' eller dyl.; möjl. böra dock vissa avskiljas och däribland sannol. just loppa. — I äldre nysvenska brukades stundom sätta någon loppor i öronen i samma betydelse som nysvenska sätta myror i huvudet; jämför nyhögtyska einem einen floh ins ohr setzen. — Ordet har, säkerl. som ett slags eufemism eller förmildrande beteckning, undanträngt det gamla, allm. urgermanska ordet *flauha-, *flauhō- = medellågtyska vlô, fornhögtyska flôh (nyhögtyska floh), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) fléa(h) (engelska flea), fornisländska fló, som kan vara besläktade med verbet fly, men däremot knappast, såsom också antagits, bör förbindas med likabetyd. latin pūlex. Då det sålunda får anses som säkert, att i loppa en speciellt nordisk nybildning föreligger, har man så mycket mindre skäl att, såsom skett, betrakta ordet som något slags produkt av urgermanska ljud- och ordbildningslagar.