Synonymer till eremit

substantiv

Utforska synonymer och betydelser för eremit

Substantiv

Betydelse:

person som dragit sig undan världen; enstöring

Person som lever ensam och tillbakadraget, ofta av religiösa skäl.

Ensam och avskild

Ord för en person som lever ensam eller drar sig undan andra; anakoret betecknar särskilt en religiös eremit.

Askesis och botgöring

Benämningar på personer som lever strängt och självförnekande; de kan överlappa med eremitliv men betonar främst livsföringen.

Särskild form av eremitliv

Pelarhelgon och stylit är benämningar på eremiter som levde på en pelare, en särskild och historisk form av avskilt religiöst liv.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för eremit.

auto_stories

Eremit i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • En, som lefver afskild ifrån menniskors umgänge, för att öfverlemna sig åt andaktsöfningar.

history_edu

Historik & ursprung för Eremit

  • Substantiv

    eremit, O. och L. Petri: h-; Schroderus 1635: e- = nyhögtyska eremit och så vidare, från latin eremīta, av grekiska erēmítēs, till érēmos, ensam; alltså: ensittare.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för eremit

Korsordslösningar för eremit