Utforska synonymer och betydelser för en
Betydelse:
— "vi var väl en 20–22 elever i klassen"
— "de har ett stort hus"
— "hon har en svart hund"
Betydelse:
— "en gör så gott en kan"
— "oväntade räkningar kan göra en vansinnig"
Betydelse:
— "de träffades bara en gång, men han kunde aldrig glömma henne"
Betydelse:
en räkneord, adverb
Ordet används som obestämt räkneord eller ungefärlig mängdangivare: 'en' kan syfta på en viss, men inte exakt avgränsad mängd eller på ungefär ett.
Ordet används som obestämt pronomen i betydelsen 'någon', ofta om en obestämd person eller företeelse utan närmare bestämning.
någon
Används när talaren syftar på en obestämd person eller sak, motsvarande 'någon' eller 'en viss person/sak' i allmän och ospecificerad betydelse.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för en.
en pronomen
Obestämd pronomenform som används om en person i allmänhet, utan att specificera vem det är.
allmän, obestämd person
Används när talaren syftar på människor i största allmänhet eller på en ospecificerad individ.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för en.
en substantiv
Barrträdet en, alltså växtarten som ger enebuske och envirke; används i botanisk och vardaglig benämning på arten Juniperus communis.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för en.
En i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Allmänt bekant träd- och buskväx af familjärt ord eller talesätt ConifeÄ, med svart bär, hvaraf kan beredas svagdircka och brännvin (Generver ell. Gin). Virket begagnas till finare slöjdarbeen och träkärl. Juniperus communis.
-
Grundtal, som innefattar motsatsen af flera, och är det första af alla tal. Jag är blott en, men du och jag tillsammans äro två. Det är blott en Gud. En af hans söner. En af oss. En gång ett är ett. Klockan är ett. En här, en der. En emot en. En och (eller) annan, Ett och (eller) annat, någon nåot; ett och annat även hvarjehanda, till exempel: Tala om ett och annat. I ett för allt, för ell. om alltsammans. I ett, allt för ett, i ett och ett, oafbrutet, till exempel: Det regnar i ett, allt för ett; käxa i ett och ett. Göra ett med någon, hålla med någon, vara på ens sida. Borga en för alla och alla för en, med skyldighet för har och en särskitl att gälda skulden, i fall gäldenären eller öfrige borgensmän brista deråt. Ett, tu, tre, säges, är något skall göras i tre tempo, eller först, när man säger "tre"; betyder även: plötsligt, i ett ögonblick.
-
Obestämd artikel, som brukas att beteckna ett föremål, såsom obestämdt eller förut ej omtaladt, till exempel: En fader, en moder, ett barn. Glad som ett barn, men fast som en man och vis som en gubbe. Han är en Tysk. Kan ni låna mig en hatt? Här är en (absolut).
-
Omkring, vid pass, ungefär. En 100 år. Det kommer attdröja en 8 eller 14 dagar.
-
Brukas ofta för Den eller Någon.
Ex: En, som tänker. För en, som önskar . . . Hvad kan man svara en, som frågar så dumt?
-
i dagligt tal, framför mindre bekanta personers slägtnamn, då dessa tillhöra en adlig, rik, ansedd eller berömd familj, till exempel: Hans fru är en grefvinna neutrum; eller äfven: b för att utmärka historiskt namnkunniga personer, isynnerhet då en sådan persons namn, för likheten i vissa egenskaper, lämpas till en annan, till exempel: En Alexander, en Carl XII. Han är en Cato, en Sokrates.
-
Enahanda, samma. Vara af ett innehåll. Det är allt ett, det är enahanda, detsamma, lika mycket. En och samme, den samme. De äro ett hjerta och en själ, högst förtroliga.
-
Den ene.
Ex: En tycker om ett, en annan om ett annat.
-
Utelemnas ofta framför predikatet i en sats, som tillkännagifver en persons stånd, yrke, mm maskulin Han är offer, prest, läkae, och så vidare Stundom äfven i poesi, för att gifva stilen jen viss fornäldrig eller ordspråkslik korthet, till exempel: Fåkunig gäst i högbänk försmås i st. feminin en fåkunnig, och så vidare
-
Nyttjas stundom i stället för pronomen Man, till exempel: En kunde verkligen tro, att det icke finnes annat än elakhet i verlden. - Se även Ene.
Historik & ursprung för En
-
Adverb
2. en, adv., framför räkneord: vid pass, efter nyhögtyska ein i samma betydelse, egentligen neutr. till ein, en, såsom attribut till det följ. uttr.
Se även: en 4
-
Räkneord
3. en, räkneord, pron. och obest, art., fornsvenska en, æn = fornisländska einn, danska en gotiska ains, fornsaxiska én, fornhögtyska, nyhögtyska ein, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) án (engelska one, a); av urgermanska *aina-, av indoeuropeiska *oi-no- = latin ūnus (äldre oinos; jämför noll 1), en, grekiska dialekt oinós (oinḗ f.), etta på tärning, forniriska oen, preuss. ains och så vidare; jämför grekiska oĩos, ensam, av *oi-u̯o-, och sanskrit ēka-, av *oi-ko-. — Härtill: enbett, substantiv och adv., väl neutr. till fornsvenska enbetter (uppvisat bland i betydelse 'envis'), till beta 2, här i betydelse: betsla och den/det; jämför norska einbeite n., till beite, förspänning med betsel, formellt = bete 2. — Endräkt, se -dräkt. — Enstaka, adjektiv = fornsvenska, fornisländska, till stake; jämför fornsvenska enstika, motsvarande danska (vard.) enstig, till fornisländska stika, stör, stake (resp. stik, pålar); se enstöring (slutet). Hos Bureus Suml. och 1600: enstakat med sg.
-
Substantiv
1. en, substantiv, fornsvenska en, sannol. analogibildning för *ēne(r) i ēnebær, svenska enelag, motsvarande fornisländska einir, norska eine med, danska ene-, jämför sydsv. dialekt, danska ener, norska einer med med, ävensom lågtyska ênberen, enbär, medelhögtyska eynholz, nyhögtyska einberbaum. Då det synes väl djärvt att, såsom skett, antaga, att de tyska orden lånats från nord., måste man väl låta den gamla sammanställningen med latin jūniperus, en (av *joini- > *jūni-), falla; det senare har för övrigt tolkats på flera andra sätt; se Walde och Charpentier Glotta 9: 55; jämför det därifrån härstammande genever. — Till avledning ene n. hör till exempel enelag.
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med En
NEO Uttryckslexikon
-
en och annan
några (få)
-
ett tu tre
plötsligt
-
var och en
varje (enskild) person
-
vara nummer ett
vara bäst eller främst