Synonymer till ed
Utforska synonymer och betydelser för ed
Betydelse:
Betydelse:
— "när man vittnar inför en domstol är man under ed"
ed
En högtidlig försäkran eller ett bindande löfte, ofta av juridisk, religiös eller formell karaktär. Används när någon svär att tala sanning eller lovar något under allvarliga former.
högtidlig försäkran
Den centrala betydelsen: ett formellt och allvarligt löfte eller en sanningsförsäkran, ofta i rättsliga eller ceremoniella sammanhang.
edläggande
Själva handlingen att avlägga eller avsvärja en ed, särskilt i formella eller juridiska sammanhang.
Ett ord eller uttryck som används som utrop för att ge eftertryck åt känslor som ilska, förvåning eller frustration. Kan vara mildare eller starkare beroende på sammanhang.
svordom
Ord och uttryck som fungerar som kraftuttryck, skällsord eller förbannelser i talspråk och känsloladdade yttranden.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ed.
ed
Ett smalt, upphöjt landstycke som skjuter ut i vatten eller mellan vattenområden; en geografisk formation som ofta också kallas en näs eller udde.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ed.
Ed i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Näs ell. landstycke melland sjöar.
-
Högtidligt bedyrande om sannfärdigheten af en utsago elleruppriktigheten af ett löfte, under anropande af gudomligheten ellernågot heligt och vördnadsbjudande föremål såsomvittne. Försäkra, bedyra, intyga, bekräfta med ed Bryta, hållasin ed Aflägga ed inför någon. Aflägga, gå ed på, med ed fästa, styrka, högtidligt och med anropande af Gud till vittne bedyrasanningen af något. Taga ed af någon, låta någon gå ed. Taga något på sin ed, förbinda sig att gå ed på sanningen af något. Fordra påe., fordra att någon går ed på något. Höra på ed, afhöra ett vittne, som antingen med ed fäst sitt vittnesmål eller är skydligtatt vid anfordran det göra. Liflig ed, med hand å bok, med uppräckt hand. Se feminin ö. Embets-, Värjemåls-, Vittnes-, Borgared, Tro- ochHuldhetsed, Religionsed, med flera
Syn: Edgång
-
Ställe vid en fors, der man ej kan nyttja båt.
-
Svordom. Brukas i denna bemärkelse föga, utom i kyrklig stil, samt iuttrycken Eder och förbannelser, Eder och svordomar. jämför Svordom.
Historik & ursprung för Ed
-
Substantiv
1. ed, näs, vanligt i ortn., fornsvenska ēþ = fno. eið, norska eid, av urgermanska *aiða-, indoeuropeiska snarast *oi-dho-, avledning till roten i, gå, i latin īre, gå (se till exempel ambition), grekiska eĩmi, skall gå, gotiska iddja, gick; jämför det likbetyd. grekiska isthmós ävensom íthma n., gång, där väl samma dh uppträder, och grekiska (h)oĩmos, väg (av *oi-s-mo-s). Jfr följ. och id 2.
Se även: ed 2
-
Substantiv
2. ed, högtidlig försäkran och den/det, fornsvenska ēþer = fornisländska eiðr, danska ed, gotiska aiþs, (fh)nyhögtyska eid, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) áð (engelska oath) och så vidare; av indoeuropeiska *oito- = iriska óeth det samma Av mycket omstritt ursprung. Snarast, med Osthoff BB 24: 199 f., i avljudsförh. till grekiska aĩnos, tal, berättelse (med samma betydelse-utveckling som i svärja); jämför med avs. på vokalväxlingen grekiska oĩlos : aĩsa, lott, öde. För denna grundbet. talar starkt, att eden urspr. var ett slags trollformel eller förbannelse, uttalad med högtidlig stämma. Föga sannolik är däremot av flera skäl den vanl. omfattade härledningen från roten i, gå, alltså: gång, jämför svenska edgång (se föreg.). — Den ofta antagna släktskapen med nyhögtyska eidam, måg, är ganska oviss.
Se även: ed 1
Källa: Hellquists (1922)