Synonymer till bricka
Utforska synonymer och betydelser för bricka
Betydelse:
Betydelse:
Ett plant föremål som används för att bära eller servera mat och dryck.
Servering och underlag
Ord för en bricka som serveringsfat eller som något att ställa föremål på.
En tunn, ofta ringformad platta som används som mellanlägg eller tätande komponent.
Platta och mellanlägg
Ord för en tunn skiva eller komponent som placeras mellan andra delar, exempelvis i en mekanisk konstruktion.
En liten bricka som fungerar som identifikationsmärke eller används som spelpjäs eller spelunderlag.
Spelbrickor och pjäser
Brickor som används som spelpjäser eller som underlag för att markera spelresultat.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för bricka.
Bricka i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Flat, rund eller fyrkantig skrifva af trä eller blekc (äfven stundom af silfver, med mera). med uppvikta kanter, och som begagnas att ställa eller sätta någonting på, såsom tallrikar, glas, buteljer, koppar, med mera Ingår, allt efter det olika bruket, i flera sammansättningar såsom : Tebricka, Buteljbricka, Glasbricka, Ljussaxbricka, med flera
-
dels, försedd med inskrift, för att gifva något slags anvisning, såsom till exempel de, hvilka med angifvande af namn och karakter med mera sättas på dörren till en persons boningsrum. Bildar sammansättningen Tjenstebricka.
-
Rund plåt af någon i metallurgien vanligtvis poleradt eller måladt jernbleck, och som begagnas: a) dels till något slags utmärkande tecken eller märke, till exempel de, hvilka vakthafvande officerare bära under hakan; de som polisbetjenter tillförene ahde till tjenstemärke: de, som månglerskor med flera måste bära på sig till tekcen af ägande rättighet till sytt yrkes utöfvande; och slutligen de, hvilka som brandförsäkringsmärken uppsättas på hus;
-
Liten rund, svarfvad skifva af trä, hvilken användes som pjes i dam- och brädspel. Taga, slå en bricka Vinna på sista brickaneutrum
-
fam. och skämt.
Bröst. Taga någon i brickan, i kragen.
Historik & ursprung för Bricka
-
Substantiv
2. bricka, vard., bröst, bringa, till exempel Chronander 1649, U. Hiärne 1680, O. v. Dalin; nu nästan blott i finl. (till exempel i Fänrik Ståls sägner) och svenska dialekt; bland av i uttr. vit i brickan och den/det; väl av äldre *brinka, med -nk- till -kk- såsom i dricka; avledning av bringa 1.
Se även: vit i brickan
-
Substantiv
1. bricka, Var. rer. 1538 = danska brikke, från medellågtyska brikke, varav även franska brique, tegelsten (› engelska brick; se brikett); väl egentligen: 'något avbrutet', till urgermanska brek-, bryta, i bräcka.
Se även: brikett
Källa: Hellquists (1922)