Synonymer till bön
Utforska synonymer och betydelser för bön
Betydelse:
— "prästen läste en bön"
— "Fader vår, den främsta kristna bönen"
Betydelse:
— "en bön om hjälp"
En framställning där någon ber om något eller vädjar till någon om hjälp, tillstånd eller handling.
Ett uttryck för religiös vördnad, åkallan eller eftertanke, ofta riktat till Gud och ibland som en del av en andakt eller gudstjänst.
Åkallan och tillbedjan
Bön som riktas till Gud eller en gudomlighet, för att åkalla, vörda eller tillbe.
Andlig eftertanke
Närliggande former av stilla, inåtvänd religiös eller andlig reflektion; de är inte alltid böner i egentlig mening.
Andakt och bönestund
En religiös samling eller stund ägnad åt bön och andakt, ibland med formen av en mindre gudstjänst.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för bön.
Bön i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
allmänhet
Ödmjuk anhållan att af nåd eller ynnest erhålla något, få tillåtelse till något.
Ex: En ödmjuk, underdånig bön Framställa en bön till någon. Jag har en bön till er, bevilja mig den. Har har gjort det på min bön
-
En helig förrättning, i hvilken menniskan med ödmjukhjet och förtroende böjer sitt hierta till Gud och anropar honom om andeliga eller lekamliga välgerningar.
Ex: Förrätta sin bön Gud har hört min bön Göra, förrätta bön Vara stadd i bön, i bön till gud.
-
Offentlig och högtidlig förrättning, hvarvid flera menniskor samfällt bedja till Gud, vanligtvis efter något visst formulär, som antingen af någon föreläses eller tyst upprepas ur minnet. såsom prest tjenstgöra vid ett sådant tillfälle.
Ex: Förrätta, hålla bön, Gå i bönen. Bevista bönen. Man håller på att göra bön I eftermiddag kl. 4 göres bön i kyrkan. Ringa till bön
-
Formulär, hvarefter man beder till Gud, enskilt eller offentligen.
Ex: Herrans bön Bönen Fader Vår. De sju bönerna i Fader Vår. Böner, som läsas af presten på predikstolen.
Historik & ursprung för Bön
-
Substantiv
bön, fornsvenska bön = fornisländska bǿn, danska bøn, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) bén (engelska boon från fnord. biformen bōn), av urgermanska *bōni-, egentligen: tal (eL dyl.), jämför grekiska phōnḗ, ljud, tal (se fonetik), till indoeuropeiska roten bhā, tala, i latin fāri och så vidare, se bann.
Se även: fonetik
Källa: Hellquists (1922)