Synonymer till Oden

Oden, gudan., fornsvenska Ōþin = fornisländska Óðinn, motsvarande fornhögtyska Wuotan, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) Wóden, av urgermanska *Wōðana-. Namnet måste, av suffixet att döma, vara avlett av ett substantiviskt grundord; jämför fornsvenska drōtin (se drott), gotiska kindins, ståthållare (se Kind), och þiudans, konung (se tysk); sannolikast, med Helm Altgerm. relig.-gesch. 1: 263 f., av ett substantiv *wōð- = nyhögtyska Wode (som namn på anföraren för »den vilda jakten»), väl egentligen beteckning på den skara av vinddemoner eller själaväsen, som vid jultiden susade fram i luften och leddes av den gamle vind- och dödsguden Oden eller hans motsvarighet »der wilde jäger» (Hachelberend, Schimmelreiter och så vidare). Stammen kan icke, såsom så ofta sker, identifieras med sanskrit vāta-, vind, då dettas släktingar visa hän på indoeuropeiska ē (se vaja, vind); men står möjl. i avljudsförh. till detta ord. Kanske dock närmast till gotiska wôds, rasande = fornisländska óðr (se odon). I alla händelser ej, såsom icke sällan antages, till vada i betydelse 'gå, skrida'. — Variantform (sannol. yngre): fornisländska Óðr, namn på Frejas make. — I svenska ortnamn, till exempel Odensberg, O(de)nslunda, Odensala, socken i Uppl. (fornsvenska Odhinsarg, till harg i betydelse 'helgedom; se Harg), Odensvi (till vi, helgedom; se Vi), Odensåker (jämför Odhner); Onskarby Uppl., förr bland av Odenskareby (nära Odensfors och Ullfors), egentligen: 'Odensmännens' (väl 'Odensdyrkarnas') by, jämför Torkarby och se Älvkarleby ävensom förf. Ortn. på -by södra 83; Onsön Grums hd Vrml., fornsvenska Odhinsöö med med, och Dals-Eds sn Dal, fornsvenska Odhensö (nära Ullerön) = fno. Oðinsey (jämför Ullarey, båda i Smaalenene), E. Noreen NoB 8: 17 f. — — Jfr onsdag.

Se även: drott