Synonymer till älska

älska, fornsvenska ælska, omhulda, omfatta, sluta sig till, älska = fornisländska elska det samma, danska elske, 'lieben', ett speciellt nordiskt ord, avlett av fornisländska elskr, som hyser kärlek till (al), av *eliskr, ackus. *alskan, väl till urgermanska *alan, föda och så vidare (se alster, älas); jämför danska opelske, uppfostra, äldre danska elske paa dyr, föda upp. Alltså egentligen: uppföda, och sedermera överflyttat på känslans område, alldeles som det till betydelse motsatta hata, som urspr, betyder 'förfölja'. De i fornsvenska förekommande äldre betydelserna uppträda stundom åtm. på 1600-till Då den nuvarande betydelse av älska tydl. utvecklats på nordisk botten, måste de nord. språken ha egt andra uttr. för denna betydelse Ett sådant är fornisländska frjá (dock ej uppvisat i fornsvenska) = gotiska frijôn, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) fréo(g)an (se det etymol. identiska lånordet fria och frände), varjämte möjl. redan i förlitterär tid något ord gått förlorat, som motsvarat antingen fornhögtyska liubên, liubôn (nyhögtyska lieben) eller avljudsformen angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) lufian (engelska love), till ljuv, lov 1, 2 och så vidare (fornsvenska liūva, göra bevågen, locka och den/det, är ett speciellt fornsvenska denominativum till adjektiv liūver). — Den Herren älskar, den agar han, efter Ebr. 12: 6 (hvem . .); jämför Sal. Ordspr. 3: 12 (straffar). — Älskansvärd, se värd 1 slutet. — Älskare och älskarinna i förb. vara ngns äldre och den/det, nu blott (urspr, eufemistiskt) om illegitima förbindelser, i denna användning stundom redan under senare hälften av 1700-till, till exempel Botin 1766; förr i betydelse 'älskade, trolovad och den/det', såsom ännu in på 1800-till, till exempel Atterbom Minnen, Kolmodin 1831 (som övers, av latin sponsus), Almquist 1834: 'våra forna älskarinnors fläckfrihet'. Betyd.-växlingen synes ha försiggått vid mitten av 1800-till; jämför Blanche 1865: 'hans älskarinna? Nej. Men jag älskar honom, tillade hon . . Ordet älskarinna är något misskrediteradt, även i Paris'. 'Älskare' i modern betydelse hette under 1800-t:s förra hälft ofta amant. Samma betydelse-förskjutning även hos danska elsker och elskerinde samt franska amant; jämför under mätress. Den äldre betydelse kan i viss mån anses bevarad i teaterspr. förste älskare, första älskarinna. — Älskling, Gjörwell i brev 1774 (O. Sylwan En Stockholmskrönika södra 95): 'Riks-rådinnan Fersen var den enda, som ej kunde finna sig i det uttrycket: älskling' (i betydelse 'amant'; använt av Sotberg i hans övers, av Voltaires Zayre 1774), Thorild 1778 och 1782 (: älsklinge), Lidner och 1785, Kellgren 1792, Adlerbeth (älskare), J. G. Oxenstierna (älskande, älskare), Geijer 1809: 'mitt hjärtas älskling' (om sin fästmö), Tegnér 1823: 'En vän och älskling af Gustaf III'; sannol. av Sotberg företagen nybildning (möjl. efter nyhögtyska liebling); till älskling såsom brottsling, ensling, odugling (vekling) till motsvar. adjektiv på -lig. — Älskog, fornsvenska ælskogher, ælskoghe = fornisländska elsk(h)ugi, danska elskov, till älska och håg; alltså med bortfallet h. Jfr om dylika bildningar under håg. I fornsvenska även om till exempel Guds eller moderlig kärlek; sedermera i regel blott om könskärlek ('erotik'), nu vanl. med skämtsam anstrykning. — Det gamla vbalabstr. älskan kvarlever nu blott i sammans. nitälskan (1619 och så vidare).