Synonymer till leda

substantiv, verb [²lẹ:da]

Utforska synonymer och betydelser för leda

känsla av att vara uttråkad

Substantiv

känsla av stark olust, motvilja eller uttråkning för att man har fått för mycket av något

Verb

hålla i och föra (i viss riktning)

föra (i viss riktning)

ge som resultat; få att inträffa; föra till, inducera, orsaka

överföra, (ha förmåga att) vidarebefordra elektricitet eller värme

styra (andra människor, individuellt eller en grupp); ha bestämmande inflytande över; ansvara för

vägleda, visa vägen, hjälpa

ligga först; ha övertag

böja en led

leda verb, substantiv

Vi har inga motsatsord för leda.

auto_stories

Dalin (1850)

Ex: I. (af Led, IV) Vedervilja motvilja. Hafva, få leda för något.
Vägföra en gående.

Ex: Leda någon vid handen. (Fig.) Leda vid handen, Leda en häst vid grimmskaftet. Leda en blind (Ordspr.) Den blinde ledaer den blinde, säges om tvenne personer, då den ene skall handleda, vägleda den andra, men är sjelf lika okunnig eller oförståndig. Leda bórt, frám, i'n, néd, úpp, se Bortleda, m. fl .

Syn: Handleda
Genom gräfvning gifva viss riktning åt ett flytande ämne, isynn. vatten. Genom grafvar leda vattnet af en äng.

Ex: Leda áf, i´n, út, se Afleda, m. fl.
Ex: Leda misstankan ifrånsig på en annan. L allt på sig hänföra allt till sin person. Leda talet på ett ämne. Leda en armés operationer. Leda en affär. Leda áf, in se Afleda, Inleda. Leda vilse,

Syn: Vilseleda
Härleda. Han leder deras härkomst ifrån Noach.

Ex: Leda en slutsat af något. Deraf ledaer han den följden, den slutsatsen, att . . .
Brukas stundom adjektivt, till exempel:

Ex: Leda till, föranleda hafva till påföljd. Ett sådant uppförande ledaer till olycka. Leda artikel i en tidning, ämnad att leda allmänna tänkesättet. (Fys.) Leda kroppar, som lätt upptaga gen gnidning frambragt electricitet och meddela den åt andra kroppar.

history_edu

Verb
3. leda, föra, fornsvenska lēþa, leda, föra med med = fornisländska leiða, danska lede, fornsaxiska lêdian, fornhögtyska, nyhögtyska leiten, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) lǽdan (engelska lead), av urgermanska *laiðian, varav lapska laitije- (laid-dit), kausativum till *līþan, gå (= lida 1), alltså komma att gå, bildat som till exempel beta 1 till bita. Jfr lejd. — Ledsven, fornsvenska lēdhesven, är ej, ss. stundom antages, bildat av ett neutr. *ledhe (= fornisländska leiði), utan direkt till verbet leþa (*laiðian) ss. till exempel sändebud och den/det till sända (*sandian).
Verb
2. leda, böja i leden, se under ledig.

Se även: ledig
Substantiv
1. leda, avsmak, se föreg.

Se även: led 4

Källa: Hellquists (1922)

conversation

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för leda