Synonymer till ur-

3. ur- i uroxe, även osammansatt, jämför äldre nysvenska urnöt Var. rer. 1538, Bib. 1541, motsvarande fornisländska úrr (genit. úrar), medellågtyska ûrosse, fornhögtyska ûro, ûrohso (nyhögtyska auerochs), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) úr; ävensom svenska dialekt ure, ilsken tjur; av urgermanska *ūru-; lånat i latin ūrus (liksom till exempel djurn. alces, älg, biber, ganta, gås, taxo, grävsvin, visons, bison). Enl. förf. Etymol. Bemerk. södra VIII egentligen 'hanndjur, betäckare, avlare', egentligen 'som fuktar, väter', till roten i ur 2, urin och var 6; alltså med samma betydelse-utveckling och grundbetyd. som i oxe och i sanskrit vr̥ṣan-, tjur, jämför även orne, orre, vilka tre sistnämnda ord för övrigt innehålla en s-utvidgning av den i ur- ingående roten. — Annars, säkerl. med orätt, ofta härlett från ett urgermanska *uzru-, besläktade med sanskrit usrá-, oxe, som vanl. identifierats med usrá-, rödaktig, eller också (K. F. Johansson IF 2: 60) förts till den indoeuropeiska u̯ēē̆-s, vatten, som jag i Ark. 7: 42 uppställt för några urgermanska ord (alltså i sistn. fall med samma betydelse-utveckling som i ur-).

5. ur- som förstärkningsord eller för att beteckna ursprung och den/det = danska ur-, från nyhögtyska ur- = ur 4. — Urbild, Sahlstedt 1773, Lidner och 1785 (hos L. vanligt), Kellgren Nya skap., ofta hos nyromantikerna; tidigast även i bety. 'avbild', från nyhögtyska urbild (sl. av 1600-till). Se J. V. Johansson Spr. och st. 18: 88. — Urgammal, Stiernhielm 1663, Widekindi 1671 = danska urgammel, efter nyhögtyska uralt = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) oreald. Jfr till detta ord och dess stilvärde O. Östergren Stil. stud. i Törneros' språk södra 85 f. — Urkund, Möller 1795, Silfverstolpe 1796 (ej i danska), från nyhögtyska urkunde, av fornhögtyska urkundî f., vittnesbörd, egentligen vbalabstr. till erkennen, lära känna med med (se kunna, känna); jämför fornhögtyska urchundo med, vittne (se den/det och slutet). I betydelse 'officiellt, rättsligt dokument' (i nyhögtyska från 1400-till) nyttjades i de urgermanska språk tidigare (och delvis även senare) orden 'bok', 'brev' (jämför mästerbrev, skuldebrev) och 'karta'. — Ursprung, 1593, från nyhögtyska ursprung (medelhögtyska ursprunc), vbalsbst. till erspringen, springa ut ur, ha sitt ursprung från, motsvar. äldre nysvenska urspringa, ha sitt ursprung. I äldre nysvenska i stället ofta ursprång (-o-) till exempel L. Petri och ännu till exempel O. v. Dalin; Lind 1749 har båda formerna. Lex. Linc. 1640 använder i stället utsprung. — Urtid, Atterbom 1806 = danska, från nyhögtyska urzeit (Herder); och så vidare