Synonymer till tio

tio, fornsvenska tīo = fornisländska tíu, norska tie, tio; jämför fornsvenska (sällan), forndanska tī, danska ti; med dunkelt ī (snarast *tehu > tēu > tīo): det stundom framställda antagandet av anslutning till nio tillfredsställer ej, då även dess i är oklart; ävenså med knappast nöjaktigt förklarat -o (-u): anslutning till ordningstalet möjlig, men oviss (jämför fornisländska ti-rǿdr, té-, 100 år gammal); motsvarande gotiska taíhun, fornsaxiska tehan, fornhögtyska zehan (nyhögtyska zehn), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tíen, tén (engelska ten); motsvarande latin decem (jämför december, decimal), grekiska déka, sanskrit dáça m, fl. Enl. Hirt IF Anz. 9: 28, Blankenstein IF 21: 110 med flera utgå de urgermanska formerna från den indoeuropeiska konsonantstammen *dekm̥t, tiotal = sanskrit daçat, jämför grekiska dekás (genit. -ádos; se dekad), liksom fornslaviska desęti, litauiska deszim̃tis med, fl. från i-stammen *dekm̥ti-; enl. Hirt vore dessutom latin decem och så vidare, likaledes av *dekm̥t, analogibildningar efter *septm̥ och *neu̯n̥ (se sju och nio). Annorlunda Brugmann Grundr. II. 2: 21, som i de urgermanska, latin, grekiska och sanskrit formerna se ett indoeuropeiska *dekm̥, varvid det därur härflytande urgermanska *tehun ombildats till *tehuni efter *fimfi (jämför sju); emellertid beror, med Osthoff MU 1: 130, bevarandet av n-et snarast på anslutning till ordningstalet. Jfr för övrigt det nära besläktade tjog. — En avljudsform anses vanl. föreligga i gotiska -tēhund (sibuntēhund 70, taihuntēhund 100 och så vidare), vartill enl. somliga även -tān i fornsvenska þrættan, tretton, och så vidare, fornisländska þrættán och så vidare, och enl. andra även -tján i fornisländska sjautián och så vidare (se till exempel under femton). Dock ha vissa forskare, tidigast Brugmann, här i stället velat utgå från ett sibuntē (genit. pluralis) + hund, tiotal (se hundra); se v. Helten IF 18: 118 f. och där citerad litteratur. Emellertid blir antagandet av ett talsubstantiv på -unt (motsvarande de grekiska på -ad- av -n̥d-, i (h)eptás, sjutal, och så vidare) ytterst betänkligt, då dylika bildningar icke annars äro kända i de urgermanska språk (jämför i stället fornisländska niund och så vidare). Ett försök att i anslutning till Brugmanns tankegång lösa svårigheterna se v. Friesen Rökst. södra 144, vilken likaledes betvivlar existensen av gotiska tēhund och med rätta även samma avljudsform i -tān i fornsvenska þrættan och så vidare (se femton); jämför dock härtill Kock Ark. 38: 131 f. — Nsv. tie utgår från en form med akut; jämför Noreen V. språk 3: 394 med litter. — Tionde, ordningstal, fornsvenska tīunde = fornisländska tíundi, danska tiende, motsvarande gotiska taíhunda, fornsaxiska tehando, fornhögtyska zehando (nyhögtyska zehnte), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) téoða (jämför engelska tenth), svag form till de annars direkt motsvarande grekiska dékatos (av indoeuropeiska *dekm̥to-), fornslaviska desętŭ, litauiska deszim̃tas. Med annat suffix: latin decimus, sanskrit dagarná-. Jfr tionde, substantiv — Tiung, äldre nysvenska, tiondedel, i gamla bibelövers., till exempel 'twå tiungar semlomjöl'.