Synonymer till röta
Utforska synonymer och betydelser för röta
Betydelse:
Betydelse:
— "det var röta i huset"
röta substantiv
Substantiv som syftar på att något ruttnar, multnar eller bryts ned genom biologisk eller kemisk nedbrytning; även i mer allmän betydelse för förfall och upplösning.
biologisk förruttnelse
Används när fokus ligger på själva ruttningsprocessen eller det organiska förfallet hos växt- eller djurmaterial.
nedbrytning och förfall
Används i överförd eller bredare betydelse om upplösning, sönderfall eller försvagning av något materiellt eller abstrakt.
Vardagligt substantiv för tur, lyckträff eller en lycklig slump; används informellt om att något går ovanligt bra av en slump.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för röta.
röta verb
Att angripas och förstöras av röta, alltså att organiskt material bryts ned genom förruttnelse eller mögel-/svampangrepp.
förmultna, ruttna
Används om något organiskt material som successivt bryts ned och blir dåligt eller oanvändbart på grund av röta.
orsaka röta
Att framkalla eller åstadkomma röta i ett material, särskilt genom ogynnsamma förhållanden som fukt eller biologisk nedbrytning.
rötbehandla
Att behandla något med röta i syfte att mjuka upp, bevara eller förändra materialet, exempelvis vid hantverk eller bearbetning av växtfiber.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för röta.
Röta i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Förruttnelse.
Ex: En krop, som icke är utsatt för röta Taga röta, börja att ruttna.
-
Göra ruten. Svett örter linne.
Ex: Röta néd, úpp, göra alldeles rutten.
-
Ruttet ställe i en organsik kropp.
Ex: Röta i en tand, i ben, i sår, i trä.
-
Blifva rött.
Ex: Röta lin, hampa, antingen medelst inverkan af lft eller vatten frambringa förruttnelse i lineller hampplantan, för att betaga det innanför barken eller tågorna liggande trädaktiga växtslemmet dess fasthet.
-
Rötnign. Linet har fått sin röta
Historik & ursprung för Röta
-
Verb
1. röta, verbet = fornsvenska = norska røyta det samma, norsk-danska røte (ej i danska), medellågtyska rôten, om hampa, medelhögtyska ræzen, få att ruttna (nyhögtyska dialekt rössen), väl motsvarande fornisländska reyta, riva, slita, av urgermanska *rautian, kausativum till det starka verb, vartill rutten av part. pf., med grundbetyd. 'riva eller slita av'; bildat som nöta och så vidare Jfr följ.
Se även: röta 2
-
Verb
[röta, svenska dialekt, vråla, böla; se under det ej besläktade ryta slutet.]
Se även: ryta
-
Substantiv
2. röta, substantiv = fornsvenska = norska røyta; till föreg. I fornsvenska även röte f. Jfr rötmånad.
Se även: röta 1
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Det går röta in i stammen och träden dör i förtid.
-
•
Närmast till hands är storskaliga satsningar på att röta organiskt avfall och dra nytta av den biogas som bildas.
-
•
Göteborg skall använda allt slam, som de kan få tag i till att röta biogas.
-
•
- Vi har försökt röta i vita fibersäckar och i containrar.