Utforska synonymer och betydelser för röta

Betydelse:

(moraliskt) förfall

Betydelse:

förruttnelse, sönderfall

— "det var röta i huset"

röta substantiv

1

Substantiv som syftar på att något ruttnar, multnar eller bryts ned genom biologisk eller kemisk nedbrytning; även i mer allmän betydelse för förfall och upplösning.

biologisk förruttnelse

Används när fokus ligger på själva ruttningsprocessen eller det organiska förfallet hos växt- eller djurmaterial.

nedbrytning och förfall

Används i överförd eller bredare betydelse om upplösning, sönderfall eller försvagning av något materiellt eller abstrakt.

2
vard.

Vardagligt substantiv för tur, lyckträff eller en lycklig slump; används informellt om att något går ovanligt bra av en slump.

slumpmässig tur

Används i vardagligt tal om att ha tur, få en lyckträff eller att något lyckas utan att det egentligen är förtjänat eller planerat.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för röta.

röta verb

Att angripas och förstöras av röta, alltså att organiskt material bryts ned genom förruttnelse eller mögel-/svampangrepp.

förmultna, ruttna

Används om något organiskt material som successivt bryts ned och blir dåligt eller oanvändbart på grund av röta.

orsaka röta

Att framkalla eller åstadkomma röta i ett material, särskilt genom ogynnsamma förhållanden som fukt eller biologisk nedbrytning.

rötbehandla

Att behandla något med röta i syfte att mjuka upp, bevara eller förändra materialet, exempelvis vid hantverk eller bearbetning av växtfiber.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för röta.

auto_stories

Röta i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Förruttnelse.

    Ex: En krop, som icke är utsatt för röta Taga röta, börja att ruttna.

  • Göra ruten. Svett örter linne.

    Ex: Röta néd, úpp, göra alldeles rutten.

  • Ruttet ställe i en organsik kropp.

    Ex: Röta i en tand, i ben, i sår, i trä.

  • Blifva rött.

    Ex: Röta lin, hampa, antingen medelst inverkan af lft eller vatten frambringa förruttnelse i lineller hampplantan, för att betaga det innanför barken eller tågorna liggande trädaktiga växtslemmet dess fasthet.

  • Rötnign. Linet har fått sin röta

history_edu

Historik & ursprung för Röta

  • Verb

    1. röta, verbet = fornsvenska = norska røyta det samma, norsk-danska røte (ej i danska), medellågtyska rôten, om hampa, medelhögtyska ræzen, få att ruttna (nyhögtyska dialekt rössen), väl motsvarande fornisländska reyta, riva, slita, av urgermanska *rautian, kausativum till det starka verb, vartill rutten av part. pf., med grundbetyd. 'riva eller slita av'; bildat som nöta och så vidare Jfr följ.

    Se även: röta 2

  • Verb

    [röta, svenska dialekt, vråla, böla; se under det ej besläktade ryta slutet.]

    Se även: ryta

  • Substantiv

    2. röta, substantiv = fornsvenska = norska røyta; till föreg. I fornsvenska även röte f. Jfr rötmånad.

    Se även: röta 1

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

Betydelse 1
  • Det går röta in i stammen och träden dör i förtid.
Betydelse 3
  • Närmast till hands är storskaliga satsningar på att röta organiskt avfall och dra nytta av den biogas som bildas.
  • Göteborg skall använda allt slam, som de kan få tag i till att röta biogas.
  • - Vi har försökt röta i vita fibersäckar och i containrar.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för röta

Korsordslösningar för röta